Jag är inte känd för att vara snabb när det gäller sociala medier, men nu är det dags. Den här bloggen startades sommaren 2012 när jag var 57 år gammal. Det kändes som en evighet kvar och jag hade bara ett enda mål….

När jag fyller 65 år vill jag vara frisk och medicinfri.

20 maj 2020 fyllde jag 65 år och kvällen innan tillbringade jag på St Görans akutmottagning, inskjutsad med bil på remiss och order från vårdcentralen. Jag hade låg syresättning med efterslängar av vad vi förmodar covid-19. Hur det blev så kan den som vill läsa i inlägget som heter Back in buisness. Det kändes väldigt märkligt just den dagen som var den deadline jag jobbat mot så länge.

Strax efter började jag ett 2 veckor långt projekt som kallades PKD efter en diet som är väldigt strikt ketogen carnivore. Det börjar med inlägget Elimineringskost – repris och fortsätter några inlägg framåt. Det handlade om att utesluta i princip allt utom kött och fett och var väldigt spännande. Jag blev verkligen frisk och pigg och minns en dag när det bara sa ”ping” i huvudet och så mådde jag bra efter lång tids ohälsa.

Där tog det stopp. Sen sista PKD-inlägget 2020-07-01 har jag inte skrivit en rad och jag vet många undrat varför, så därför tänker jag förklara det nu med det här inlägget som hittills bara varit en resumé.

Vid halvårsskiftet 2020, när jag avslutade PKD-dietens två veckor hade sista numret av LCHF-magasinet precis kommit och jag var fri. Så fri att jag först då fattade hur trött jag var på alltihop i LCHF-världen. Jag hade i förväg tackat nej till alla event, som sen avbokades pga pandemin. Jag stängde av sociala medier om Kost och hälsa med något litet undantag.

Jag insåg att jag under alla år sen 2006 när jag startade Kolhydrater iFokus känt mig som ett skyltfönster för LCHF. Vart jag än kommit i LCHF-sammanhang har jag bedömts. Jag vet att det är så, eftersom jag fått kommentarer när jag gått ner i vikt någon period. Om jag däremot ökat i vikt har det varit väldigt tyst, för sånt är oartigt att påpeka. Hade någon frågat mig tidigare hur jag skulle leva efter 65-årsdagen hade jag sagt: ”Äntligen får jag lägga hur mycket tid jag vill på kost och hälsa”. Det blev tvärtom.

LCHF-Maggan föll på målsnöret

Jag släppte allt jag förespråkat under så lång tid. Jag åt precis det som föll mig in och tänker inte redovisa för vad eller hur mycket, men inga som helst förbud. Jag har gjort min hälsoresa baklänges under 6-7 månader och inte ens lidit av nedåtspiralen. Tvärtom har det varit skönt att känna att jag gör vad jag vill för min egen skull och inte vad omgivningen förväntar sig. Det här har varit en ögonöppnare på väldigt många sätt och tankarna har snurrat i huvudet. Vad vill jag och varför. Nu är jag pensionär och gör som jag vill.

Bloggen byter namn

Bloggen har vilat, för vad skulle jag skriva om? Jag håller mig till det som kan glädja någon och det är därför jag börjar skriva nu igen. Men hur gör jag då med bloggnamnet? Jag är redan 65 år, snart 66. Jag pensionerades på riktigt vid årsskiftet efter många veckors sparad semester från skolarbetet. Jag har grunnat och kommit fram till att den heter numer Vägen till 65+

Välkommen att följa mig på nya äventyr