Om Margareta Lundström

En blogg om hur jag - efter flera års LCHF-platå - successivt hittar nycklarna för att gå ner i vikt. Du som kämpar - häng med på resan så gör vi det tillsammans.

Glukoskurva med CGM efter 14 dagar PKD

Att mäta glukoskurvan med CGM (kontinuerlig blodsockermätare) är ett spännande äventyr. Jag lär mig nytt hela tiden. Kurvan förändras tex vid sjukdom utan att jag ändrar kosten. Med PKD kunde jag enkelt justera tillbaka nivån.

Läs mer

PKD – omställning

Jag är inte specialist på Paleo Medicinas kostvariant PKD, även om jag läst på. Jag är inte heller medicinskt utbildad som de är. MEN jag har lång erfarenhet av att äta mig frisk på ketogen mat och jag lär mig mer och mer för varje år vad som fungerar på mig

Läs mer

PKD – förberedelser

Under 14 dygn har jag följt den striktaste kost jag någonsin testat, med ett undantag, 8 dygns vattenfasta, men det var lättare att genomföra. Inget att fundera över. Drick vatten.

Läs mer

Midsommarhälsning – Allt har sin tid

Det är något speciellt med midsommar.
2006 satt jag i en sommarstuga och knåpade ihop stommen till ”Kolhydrater i fokus” (KiF) ett samtalsforum som kom att bli Folkuniversitet för lågkolhydratkost i Sverige. På den tiden fanns inte Facebook. Via dr Annika Dahlqvists blogg och Kif spreds informationen över världen. Vi hade svensktalande medlemmar i många andra länder än Sverige .

Läs mer

PKD-anpassade portioner

Att äta ketogent med över 80e% fett är jag van vid, men jag har förstått att många har svårt att förstå hur man gör. Här kommer några tips. Det viktigaste är att begränsa proteinet. Paleolithic Ketogenic Diet (PKD) har en övre gräns på 60g per dygn. Jag brukar äta ungefär 55g men är inte så noga att jag exakt vet. Just nu under experimentet mäter och väger jag all mat.

Läs mer

Paleolithic Ketogenic Diet PKD

Jag är med i ett svenskt projekt där vi är fyra personer som under två veckor testar en diet utvecklad av Paleo Medicina i Ungern. Den kliniken skriver på sin hemsida

Our medical group is using the Paleolithic ketogenic diet™ the results of which are fast and predictable. Efficiency of our method outweights that of all conventional therapies.

Kanske en genväg till den hälsa jag just nu saknar.

Du kan läsa mer om PKD på http://www.paleomedicina.com

Läs mer

Elimineringskost – repris

Ibland vill jag backa bandet och berätta något från förr som bakgrund till ett nytt beslut jag fattat. Det känns bättre att länka tillbaka till ett inlägg jag skrivit tidigare än att skriva om samma sak igen. Hoppas du vill följa den här länken och läsa det inlägget från 2012 och sen komma tillbaka hit och läsa fortsättningen.

Jag är med i ett projekt som startar i kväll och som pågår under 14 dagar. Det handlar om att följa en elimineringskost som kallas Paleolithic Ketogenic Diet. Inte alltför olik den fisk- och smördiet jag genomförde under tre veckor 2004 och som jag beskrev i inlägget från 2012.

Martina Johansson presenterar projektet och oss deltagare och hur ni kan följa oss i det här blogginlägget.

Jag behöver en nystart och eftersom jag har positiv erfarenhet från tidigare elimineringskost, där kroppen får vila från allt onödigt, så vill jag ge den här PKD-varianten en chans. Den är ännu striktare än min förra elimineringsdiet och förmodligen ännu mer läkande.

Ni som följt mig länge vet att jag testat Carnivore 2 ggr 30 dagar tidigare utan att vara helt nöjd och att jag ens ger mig in i det här är för att det är lite noggrannare upplagt. Mitt förra experiment var bara ”inget från växtriket” medan det här kräver både högre matkvalitet och mer varierat innehåll (inälvor och märg), det är också striktare mängdregler. Vi kommer vara flera som gör det samtidigt och kan därför både utbyta erfarenheter och hjälpa varandra att utvärdera resultatet.


Wish me luck


Back in business

Det är exakt 4 månader sen jag försökte ta mig igenom en tuff antibiotikakur mot en gammal Borrelia som förstört mycket i mitt liv. Jag som kände mig friskare än på decennier när jag fyllde 64 i maj förra året såg fram emot ett upplopp mot 65-årsdagen och en målgång där jag skulle vara frisk och medicinfri. Så blev det inte och tur är väl det. Vi ska inte ta någonting för givet när det gäller hälsan. Det är en gåva vi får varje dag.Vilken stund som helst kan något helt annat än det vi planerat inträffa.

Jag bloggade till dag 10 under den där 21-dagarskuren och slutade när jag inte alls mådde bra. Du kan läsa om det eländet bakåt i bloggen.

Min gamla vän dr Annika Dahlqvist kommenterade det sista inlägget så här:
Själv skulle jag definitivt i första hand ha provat kolloidalt silver, ca 15 ml 5 ggr dagligen, före Doxyferm. KS är biverkningsfritt.
Dessutom D-vitamin, C-vitamin(askorbinsyra) i gramdoser, en en flaska vatten som man duttar av under dagen, och strikt ketogen kost förstås.

Det var bara att precis så har jag levt de senaste åren. Jag både solar utomlands och tar D-tillskott, kämpar med C (Askorbinsyra) och tar även det omdiskuterade KS om än inte exakt i den dos Annika skrev. Problemet var bara att det inte hjälpte och att jag var så innerligt less på att känna mig så väldigt ur form. Det var med bävan jag valde en dubbel kur Doxyferm på 21 dagar, men jag såg ingen annan utväg just då.

Antibiotikakuren var slut i början av vecka 9 och då var jag i ett bedrövligt tillstånd. Jag var darrig, svettig och så trött att jag snubblade på platt mark. Vi dansar varje måndag och den veckan minns jag att det var en helt obegriplig ansträngning, helt ovan det jag var van vid.

När det hade gått några dagar hade jag börjat sätta mig in i och förstå hur det nya coronaviruset drabbade alla dem som inte blev jättesjuka och inlagda på sjukhus. En seg och långdragen virusinfektion med många märkliga symptom. Ju mer jag läste och följde andra som var testade positiva var jag tvungen att inse och acceptera att det kan ha varit covid-19 jag drabbats av direkt efter (eller möjligen under?) antibiotikakuren. Under hela den här perioden åt jag som vanligt – dvs ketogent med påvisbara ketoner – och jag tog mina kosttillskott varav jag mer än dubblade Askorbinsyran. Jag märkte skillnad på infektionen de dagar jag missade. Det var som att jag inte kunde utrota, men väl kväsa symptomen och hålla dem vid en uthärdlig nivå. Jag hade måttlig feber, gräslig snuva men inga direkta andningsproblem. Det ovanliga var brännkänsla, krypningar och små envisa utslag och säkert en hel del jag redan glömt. Märkligt var det i alla fall.

Jag tänker inte sammanfatta hela förloppet men jag var sjukskriven och hemma från jobbet under 7 veckor och de läkare jag hade kontakt med på VC sa att det var tydliga covid-19-symptom om än lindriga. 20 april var jag tillbaka på jobbet.

Måndag den 18 maj blev jag kvar hemma helt matt och märkligt ansträngd. Jag har en egen saturationsmätare som hade larmat om för låga värden en tid, men jag tog den inte riktigt på allvar eftersom det är en sån billig man köper och jag märkte ju ingen direkt andnöd som många pratat om under den här coronatiden. Jag blev sängliggande på eftermiddagen och ringde VC som gav mig en tid direkt på morgonen den 19 maj. På VC gjordes EKG, blodtryck och syremättnad (vi jämförde med min mätare och den stämmer) och eftersom jag fick akut remiss till St Görans akutmottagning där jag blev liggande uppkopplad under 10 timmar så var det helt klart något som var fel. Med den belastning de har blir man ju inte liggande i eget rum längre än nödvändigt. Det var ingen tid alls i väntrum utan direkt in till maskinerna. Saturationen var låg (syresättningen av blodet) och i kombination med hög vilopuls var det oroväckande. Det blev en akut datortomografi och en massa prover tagna. Trots att det påstås att de då bara provtog de som ska läggas in¨var covidtestet det första jag fick göra efter att EKG var kopplat. Är jag SÅ sjuk han jag tänka och en liten oroskänsla infann sig.

covid-16-test
Covid-19-test tre månader senare visade negativt och tur var väl det när jag började jobba 20 april.

Sent på kvällen mot min 65-årsdag blev jag friskförklarad från covid-19 och fick åka hem. Den låga saturationen kvarstår nattetid och får utredas vidare av sömnkliniken. Tänk om jag vetat det crescendot när jag för 8 år sen startade den här bloggen och till och med har haft med just den födelsedagen i bloggtiteln.

Vad händer nu?
Målet med bloggen var min 65-årsdag och att jag skulle möta den som en frisk och pigg pensionär till skillnad mot det tillstånd jag befann mig i när jag startade 2012. På mer än ett sätt har jag nått mitt mål flera gånger om. Jag är förhållandevis frisk och ännu medicinfri men dagsformen kunde verkligen vara bättre och 65-årsdagen som jag så mycket sett fram emot hade ju kunnat börja lite roligare än i en taxi på väg hem från akuten.