Det finns en missuppfattning jag ofta tänker på när människor pratar om AI. Att det handlar om att få fram text snabbt. Som om man stoppar in ett ämne i ena änden och får ut en färdig krönika i den andra. Lite som en modern skrivmaskin med turbo.
När jag först hörde ordet leucintröskeln tänkte jag att det lät som något för kroppsbyggare och andra som lever för muskler. Det är inte jag. Det visade sig handla om något mycket mer jordnära: att kroppen behöver förstå att det verkligen kommer in tillräckligt med byggmaterial för att det ska vara värt att underhålla det som bär oss genom vardagen.
Varför jag fastnade för PLC och Viktor Karlsson. Jag får ibland frågan varför jag blivit kvar som medlem i Premium Lifestyle Club (PLC) och varför just Viktor Karlssons sätt att arbeta har fått fäste hos mig. Här är bakgrunden.
Jag deltog i PLC:s 30-dagarskurs ”Fri från värk” med start i augusti 2024 – med bruten axel. Närvaron var alltså mer mental än fysisk, men det räckte för att väcka intresset. I januari 2025 gjorde jag och min man vår första Cleanse tillsammans. Resultaten var tydliga och positiva, men minnet svek när vi efteråt försökte förstå vad som hänt. En månad är lång tid i det sammanhanget.
Därför gjorde vi om det i maj 2025. Den här gången dokumenterade jag allt: vikt, sömn, glukos (CGM), kosttillskott, mat, tarmfunktion och symtom – dag för dag, för oss båda. Resultaten blev ännu bättre än i januari. Hjärndimma, energibrist och mycket av svullnaden försvann.
Det hade kunnat bli ännu bättre. Min 70-årsdag inföll dag 16 och firades med en liten måltid på Rökeriet – ett sådant avsteg som jag och min man i många år vet inte fungerar för oss. På pappret såg det obetydligt ut. I praktiken resulterade det i en väldokumenterad platå på tolv dygn. Fyra små dillkokta kalla färskpotatisar visade sig vara tillräckligt för att orsaka förstoppning och broms i systemet. Lärorikt – om än onödigt tydligt. Så här långt efteråt är jag glad att det blev så. Idag efter en tredje cleanse är jag inte helt säker på att potatisen var enda orsaken.
När Viktor frågade gruppen vad av allt han sagt som fastnat mest hos oss var mitt svar enkelt: bilden av EKO-trädgården i tarmsystemet. Att förstå hur komplext det är att ta hand om alla invånare – att hitta balansen mellan de önskvärda och de oönskade. Den bilden har förändrat hur jag ser på både mat, symtom och åtgärder. Där finns fortfarande mycket kvar att lära.
EKO-systemet. Allt börjar i rotsystemet. För trädet – och för oss. Tarmarna är våra rötter, och det som sker där avgör hur kronan mår.
För den som är nyfiken på siffror, glukoskurvor och mönster finns det gott om data. Jag har sparat det mesta. Jag brukar säga att jag är nörd – det är en underdrift.
Jag blev kvar som medlem i PLC. Och jag kommer fortsätta göra dessa återkommande städ- och återställningsperioder med fokus på rotsystemet (tarmarna).
Idag är det dag 29 av 30 i Vintercleansen 2026. Jag kommer skriva mer om den, men nöjer mig med detta som bakgrund för er som inte hängt med i mitt ibland lite ryckiga skrivande.
Kort om PLC:s upplägg
PLC:s kurs ”Fri från värk” bygger på en holistisk och naturlig ansats för att minska stelhet och smärta i muskler och leder. Fokus ligger på hållning, biomekanik och konkreta livsstilsverktyg snarare än snabba lösningar.
PLC:s ”Cleanse-program” är inriktat på att minska belastning från svamp och parasiter samt stödja kroppens egna system. Programmet kombinerar kosttillskott av hög kvalitet med livsstilsförändringar och följs av möjlighet till medlemskap.
Jag har inget samarbete med PLC och känner ingen där personligen. Men efter drygt 20 år i hälsosammanhang känns det som att jag hittat hem. För första gången möter jag ett helhetsperspektiv som inte utgår från att övervikt handlar om karaktärsbrister, sötsug eller att ”röra på sig mer”.
Under hösten har jag deltagit i coachning med fokus på beteende, motivation och förändring. Det är väl dags som 70-åring. 🤣
Det handlar om att förhålla sig till långsiktiga val och om att äntligen försöka leva i linje med det som verkligen är viktigt för mig och inte ödsla energi på sånt som förväntas av omgivningen.
Ibland slås jag av hur länge jag har försökt förstå min egen kropp. 2017 skrev jag ett blogginlägg om matsmältningens transportband – långt innan “tarmhälsa” blev en marknad. Jag visste att något var fel, men det fanns ingen som kunde guida mig.
Vi sitter vid frukosten och radion står på i bakgrunden. Det pratas studenter och grillfest, sommar och vegetariska alternativ. Trevligt, tänker jag först. Tills det kommer: . . .
Jag fyllde år i tisdags och Mats och jag skulle trots strikt kost med Premium Lifestyle Club majcleans fira med en utelunch. Ett planerat avsteg. Jag vet så väl vad som brukar fungera. Favoritrestaurangen serverade raggmunk – där sa min hjärna nej direkt.