Matintoleranser vs allergier

Jag har skrivit mycket om matintoleranser och hur jag på olika sätt testat mig fram till vad jag tål. Både praktiskt genom eliminering och via blodtester. Jag får fortfarande frågor och vill svara på några.


Det kommer att ta lite tid att läsa igenom och fixa till taggar på det jag redan skrivit, så inlägget dröjer ett tag. Under tiden kan ni peppa mig med fler frågor och kommentarer i det ämnet. Dela gärna egna erfarenheter så kan vi kanske fördjupa oss lite till.

Det jag redan vet är att jag lever efter mina provsvar och egna erfarenheter, men jag följer det inte slaviskt längre. Jag lever enligt ”frihet under ansvar” och har för avsikt att förklara vad det innebär i min vardag.

Det färdiga inlägget kommer att handla om IgG-tester, elimineringskost och hur jag hanterar vad som händer vid avsteg. Just nu är jag på resa och det innebär alltid kompromisser mot hur jag vill leva, men också att jag inte hinner skriva.

Maten jag äter hemma stämmer inte överens med det jag hittar borta.
(Högrev med blomkålsmos)

Att mäta är att veta

Idag är ämnet ”Att mäta är att veta” men du kan upptäcka en hel del utan att du mäter någonting. Var uppmärksam och skriv upp i en loggbok så att du minns vad du gjort eller inte gjort. Många hälsovinster handlar om att uppmärksamma vad som fungerar.

Fortsätt läsa

Pensionärslivet

Nyligen kom en digital påminnelse om ett det är ett år sen min sista arbetsdag på Birkaskolan som varit min arbetsplats sen 2003.


Det var en konstig dag. Alldeles vanlig och ändå så ovanlig. I en stor skola mitt under en pandemi gick det ganska obemärkt förbi att 17 år som IT-chef var slut. Resten av 2020 hade jag sparad semester så formellt sett börjar min tid som pensionär först vid årsskiftet. Jag smög runt och sa hejdå till några som var på plats under höstlovet och plockade ihop lite personliga tillhörigheter. Det var allt.

Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan om vad jag skulle göra som pensionär och jag hade inte något bra svar. Känslan var att äntligen få vila och bestämma över min almanacka själv. Jag har under alldeles för lång tid varit dubbelarbetande med både skolan och LCHF-magasinet och nu ville jag bara vara. Jag är impulsstyrd av naturen och tyckte det var helt fantastiskt att slippa bestämma något i förväg. Vi var mitt i en pandemi så det var inte så många aktiviteter att ta ställning till och det kändes rätt skönt. Det var bara att ta dagen som den kom.

I början av pensionärslivet hade jag någon slags idé om att göra sånt som jag haft svårt att få tid till. Blogga tex. Jag har alltid tyckt att det är kul och framförallt har det gett mig mycket att formulera tankar och idéer i skrift. Förmodligen hade många tankar inte ens tänkts utan bloggen. Ni som också skriver vet nog vad jag menar när texten får liv, jag vet inte själv när jag börjar var det ska sluta. Ofta blir jag förvånad när jag mitt under skrivandet inser samband jag själv inte förstått tidigare.

I våras skrev jag en hel del. Men så tog det stopp utan att jag då förstod varför. Jag har varit periodare ända sen jag startade bloggen och det har handlat om prioritering av tid. Nu hade jag tid och ändå tog inspirationen slut.

Jag har funderat sen dess om det är med bloggen som med mycket annat? Var sak har sin tid och nu är den perioden av mitt liv slut? Vill jag fortfarande vara så offentlig att jag bloggar om min hälsa, ett väldigt personligt ämne. Är det någon slags prestationskrav jag vill slippa?

Jag vet att ni är många som uppskattat det jag skrivit och det gör mig både rörd och tacksam. Jag har precis skrivit att jag själv får ut mycket av själva formulerandet och ändå känner jag mig så osäker inför hur och om jag ska fortsätta. Bloggandet i sig känns lite ute. Jag var sen att börja och det blir ändå 10 år nästa sommar. Det finns många sociala kanaler idag och jag vet inte vilken som passar mig bäst.

Jag själv hänger mest i privata chatgrupper, lite på Instagram och i olika slutna intressegrupper på Facebook. Det blir allt mindre i offentliga trådar.

Hur tänker ni? Det känns lite omodernt att följa en vanlig blogg och ändå är ni fortfarande många som läser. Det märker jag på statistiken när jag väl skriver. Vilka sociala medier följer ni och varför?

Omotiverad

En liten kort rapport om hur läget är och varför jag skriver så sällan. Jag har inte helt gett upp, vet bara inte vad jag ska skriva om och vad som är mest intressant att läsa. Jag saknar diskussionerna vi hade förr på Kolhydrater iFokus och har inte hittat något jämförbart. Jag behöver intellektuell stimulans när det gäller hälsa och det får jag inte genom att följa vanligt folks vardagsliv på Facebook och Instagram.

Fortsätt läsa

PKD – ett nytt försök

I juni 2020 blev jag tillfrågad av Martina Johansson om att vara med i ett forskningsprojekt avseende väldigt strikt carnivore/ketokost som kallas PKD under 14 dagar. Egentligen orkade jag inte det mentalt just då men ville inte missa chansen, så jag hängde på. Det blev min räddning.

Fortsätt läsa