Nu när jag ändå är igång och skriver blev jag sugen på att skriva om både sommartid och tidsomställningar generellt. Det är något jag funderat över genom åren,
Innan min sömnapné konstaterades och jag i maj 2016 fick min CPAP (andningshjälp nattetid) var jag ständigt trött och i behov av att sova ikapp så fort jag fick chansen. Småbarnstiden var särskilt jobbig men det började långt innan dess. Jag minns inte att jag någon gång vaknat tidigt och känt mig utsövd. Arbetslivet påverkades mycket av mina trötta morgnar/förmiddagar.
Nu är det tvärtom. Jag somnar lätt, sover bra och vaknar utsövd efter 7-8 timmar. Natt efter natt. Jag är ofta uppe klockan 6 på morgonen. Blir någon kväll senare, behöver jag inte sova längre dagen efter. Jag har ingen sömnskuld utan klarar mindre avvikelser bra.
Jag har velat slippa omställningen till sommartid. Jag ville ha sommartid året runt för att få ljusare kvällar. Sen jag läst om hur viktig solens upp- och nedgång är för dygnsrytmen och därmed för hälsan har jag ändrat mig och vill ha klockan ställd efter den plats jag bor på, utan justeringar. Solen ska var högst upp kl 12:00 så min kropp får rätt signaler.
I boken Sömngåtan beskriver sömnforskaren Matthew Walker hur det fungerar med dygnsrytm och hormoner viktiga för god sömn.
Jag har både läst, testat och skrivit mycket om sömn under åren och något måste jag ha lärt mig eftersom jag sover så bra nu efter decennier av dålig sömn. Jag mäter fortfarande och konstaterar att den positiva förändringen är stor.
Vi somnade en timme tidigare i lördagskväll och jag vaknade utvilad och lika punktligt 7-8 timmar senare utan att än så länge ha märkt av omställningen. Det blir första gången i så fall.
☀️
