Del 8 – Upptrappning

När jag fick receptet på Citalopram och muntlig redogörelse för alla tänkbara biverkningar var tanken att jag skulle trappa upp sakta. Det gjorde jag och jag gjorde det ännu långsammare än förskrivningen. För säkerhets skull.

Jag kan inte påstå att jag märkte av några biverkningar. Från att ha varit både stressad och ganska uppgiven blev jag lugn, väldigt lugn. Så lugn att jag slutade bry mig om det mesta i min omgivning. Både hemma och på jobbet. Det var som att jag inte kunde bli upprörd, likt uttrycket ”att hälla vatten på en gås” – allt bara rann av mig. Jag stod bredvid och betraktade, reagerade inte.

Ett försök att rita livets graf

Ett försök att rita livets graf

Mitt gamla liv kan man försöka visa genom en graf. Det var upp och ned och inte alls egentligen så regelbundet som den här kurvan, men vad är formeln som ritar livets graf? Nobelpris på den kanske?

Mitt nya liv med Citalopram var väldigt lätt att beskriva grafiskt. Ett väldigt rakt streck.

Lugnets graf

Lugnets graf

Jag ska inte fördjupa mig för mycket i graferna, jag vill beskriva skillnaden i hur det kändes.

Oerhört vilsamt var det nya livet och jag njöt av situationen. Det var toppen att utan samvete bara behöva jobba några timmar om dagen utan något som stressade mig och sen komma hem och inte behöva bry mig där heller. Jag tog inte riktigt in att det kunde vara så bekvämt att leva. Efter att ha jagat runt ett helt liv var det som ständig semester. Eller…?

Klicka bakåt
Del 1 – Mitt 2015
Del 2 – Första läkarbesöket
Del 3 – Sjukskriven
Del 4 – Dåtid
Del 5 – Citalopram
Del 6 – 50 %
Del 7 – Hög sänka
Klicka framåt
Del 9 – Försäkringskassan

7 svar på ”Del 8 – Upptrappning

  1. Det var lite ovanligt att få en muntlig redovisning för alla tänkbara biverkningar! Aldrig hört att någon fått det av någon läkare, inte heller av apotekspersonal.

    • Jag tror att jag fick det för att vi pratade om mammas betydligt tyngre mediciner, som gjorde mig tveksam till att börja. Vi pratade om vitsen med långsam upptrappning för att vänja mig, men också om vad att vara vaksam på. Jag har en oerhört lyhörd läkare på VC.

  2. hejsan, mycket beror ju på om man är en långsam metaboliserare eller inte, jag själv råkar vara det och jag får biverkningar redan vid mycket låga doser samt fler biverkningar än normalt och svårare symtom, trots doser i det lägre skiktet. Det blir särskilt problematiskt när man kanske behöver fler mediciner.
    Oavsett metabolismen så är det bra att smyga in medicinen om man har möjlighet.
    Grattis till bra VC-läkare, ovanligt!! 😉
    Gillar dina grafer 🙂 🙂
    mvh

  3. p.s
    jag har alltid känt mig ifrågasatt av läkarna, de tror att biverkningarna är psykosomatiska, de gör en stor grej av att jag är känslig, man undrar över kunskapsnivån ibland, men antagligen så hinner de inte uppdatera sig om det senaste i genforskningen och så, om Martina Johansson hade varit läkare så hade jag gått till henne, alla gånger

Kommentarer inaktiverade.