Del 3 – Sjukskriven

Redan efter några dagars vila i början av december 2014 började jag jobba 50%. Tidningsarbetet kan inte vänta och jobbet i skolan blir inte lättare av att jag inte är där.

Dags för återbesök. Nu börjar det märkliga i den här historien. Doktorn och jag var inte alls överens. Hon ansåg inte att jag var frisk, utan jag skulle vara fortsatt sjukskriven. Mina lama protester som handlade om att det inte var någon som gjorde mitt jobb när jag var borta lyssnade hon inte på. Det slutade med en överenskommelse att jag fick jobba 50% dvs 15 timmar i skolan per vecka och några timmar hemma med LCHF-magasinet.

Förutom sjukskrivningen skulle jag börja medicinera eftersom allt talade för att jag hade en depression. Jag frågade om det var en utmattningsdepression och fick till svar att det inte var det ännu, då är man ännu sämre. Jag hade kommit i tid och medicinen skulle hjälpa mig att häva förloppet.

Jag hade under den här första sjukskrivningstiden hunnit reflektera över min situation. Att arbeta mycket och intensivt har tidigare inte varit något problem för mig. Det som tillkommit nu var oförmåga att strukturera, komma ihåg och lära mig nya saker. Jag kände att tekniken rusat ifrån mig och att jag inte längre klarade alla delar av mitt jobb och vad gör man då? Säger upp sig fem år före pension? Vems ansvar är det? Mitt eller arbetsgivarens? Självförtroendet var i botten och jag såg ingen lösning.

Äta lyckopiller var ett annat dilemma. Jag har en lång historia bakom mig med en mamma som låg nerdrogad i flera år av tunga mediciner mot det man kallade depressioner. Ser jag nu tillbaka kan jag hitta många fler orsaker än depression och jag vill inte ens tänka på hur mycket av sitt liv hon förlorade under den perioden. Jag var tonåring med fyra bröder och fick ta ett stort ansvar för familjen. Det har satt sina spår. Bland annat bestämde jag tidigt att jag ALDRIG skulle börja med någon form av beroendeframkallande medicin. Hellre stå ut och lida än hamna i det träsket. Det här pratade jag med doktorn om vid det här besöket och hon förstod mer än väl vad jag menade men övertygade mig om att det inte alls är den typen av medicin man använder nuförtiden. Hon bad mig ge pillren en chans.

citalopram10

 

 

 

 

 

Klicka bakåt till
Del 1 av mitt 2015
Del 2 av mitt 2015

Klicka framåt till
Del 4 -Dåtid

13 svar på ”Del 3 – Sjukskriven

  1. Känner igen det där med oförmåga att strukturera och komma ihåg. Oförmåga att prioritera också; enklast att göra den arbetsuppgift som ligger framför näsan oavsett om den är viktig. Var sjukskriven för detta 2001 och på heltid/deltid fram till 2004.
    Citalopram föreslog en läkare efter ett bra tag, som en tillfällig lösning, för att se om det hjälpte. De gav mig en botten att stå på, istället för att det kändes bottenlöst. Efter ett halvår träffade jag en ny läkare: Sluta? Varför då? Du kan tredubbla dosen! (Jag trappade ner och slutade på egen hand; jag behövde dem inte mer)
    Oroar mig lite för din formulering att du måste jobba för att ingen gör ditt jobb annars. Jag har hört det förr (och de personerna brukar aldrig tro mig när jag sager emot). Kraschar man ordentligt brukar man upptäcka att jo, det loser sig med jobbet. Förhoppningsvis har du bromsat I tid, och tillräckligt.

  2. Citalopram har räddat livet på mig. De är inte beroendeframkallande. Jag slutade med mina 2014, för att inte hamna i, som jag trodde, i ett pillerträsk. Det fungerade bra i ett halvår, sedan var jag sjuk igen. Nu har jag tagit beslutet att äta dessa livet ut. Livet går ju upp o ned alltid och denna medicin gör att iaf jag inte sjunker till botten. Lycka till med att hitta din väg

  3. Denna biverkningslista skulle få mig att avstå! Hur ska man kunna jobba 50%?
    http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20040607001554

    Mycket vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):
    Dåsighet, sömnlöshet
    Torr mun, illamående
    Ökade svettningar
    huvudvärk

    Vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):
    Minskad aptit, viktminskning
    Agitation, minskad sexlust, ångest, nervositet, förvirring, onormal orgasm hos kvinnor, onormala drömmar
    Skakningar (tremor), stickande känsla (parestesi), yrsel, uppmärksamhetsproblem
    Tinnitus
    Gäspning
    Diarré, kräkningar, förstoppning
    Klåda
    Muskel- och ledsmärta
    Impotens, ejakulationsrubbningar, oförmåga att ejakulera
    Trötthet (utmattning)

    Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):
    Minskat antal röda blodkroppar
    Överkänslighet
    Huvudvärk, illamående, kräkningar orsakade av vätskerubbningar (SIADH)
    Låga kaliumnivåer i blodet (hypokalemi)
    Panikångest, tandgnissling, rastlöshet,
    Kramper, rastlöshet och rörelsestörningar (extrapyramidala symtom), inre känsla av rastlöshet, rörelsestörningar
    Synstörningar
    Hjärtstörning (QT-förlängning)
    Lågt blodtryck vid stående (ortostatisk hypotension)
    Näsblod
    Blödningar i mage eller tarm
    Onormala leverfunktionstester
    Blåmärken, svullnad under huden (angioödem)
    Oregelbunden menstruation (kvinnor), smärtsam ihållande erektion (priapism), utsöndring av mjölk från brösten

    Man har observerat en ökad risk för benfrakturer hos patienter som tar denna typ av läkemedel.

    Utsättningssymtom

    Avbruten citalopram-behandling, särskilt när det sker abrupt, medför ofta utsättningssymtom. Yrsel, känselstörningar, sömnstörningar, agitation, ångest, illamående, kräkningar, skakningar, förvirring, svettningar, huvudvärk, diarré, hjärtklappning, känslomässig instabilitet, irritabilitet samt synstörningar är de vanligaste reaktionerna. I allmänhet är dessa milda till måttliga och upphör igen, men i vissa fall kan de vara långvariga. När behandlingen med Citalopram Orifarm ska avbrytas rekommenderas att dosen minskas gradvis.

    • Gissa varför jag tvekade och varför jag inte trappade upp. Jag blev yr och illamående av att läsa det där i bipackssedeln innen jag ens tog första halva tabletten.

    • Läkaren som tyckte jag skulle tredubbla dosen satt nog och pratade I trekvart om listan over biverkningar – särskilt ejakulationsstörningar. Jag var tämligen övertygad om att det inte är något jag någonsin riskerar att lida av.
      Att trappa ner själv gick bra. Men jag hade ju föredragit att läkaren stöttat mig med det.

  4. Jag tycker att det låter som ditt jobb/arbetsplats är sjuk snarare än du själv. En person kan ju inte jobba så mycket som du gör/har gjort. Arbetet måste ju delas upp på fler personer. Det är ju det som behövs.

  5. Intressant läsning, och hoppas få se fortsättningen, tack gör att du delar!. Tror dock knte man behöver vara orolig för just ”beroende” – den allts tydligaste indikatorn för om något preparat har beroendepotential är att gå ned på plattan och se om det finns att tillgå, och är dyrt. Ssri är definitivt inte som bensodiazepiner (som din mamma kanske fick?):-)

Kommentarer inaktiverade.