Efterdyningar

Just nu kämpar jag med mig själv. Jag försöker komma tillbaka till det goda flow jag hade med kost och viktminskning fram till i början av december. Då hade jag sen maj 2013 gått ner 12 kg och jag fortsätter gärna neråt.

Tänk att det skall vara samma visa varje år, varför lär jag mig aldrig.

Det börjar med lite glögg och någon clementinklyfta, för det är ju ändå snart jul och bara en gång per år. Sen blir det något annat också bara försumbara mängder. Det tar en vecka eller så (alltid Advent och ”mysfika”) och sen är jag fast i det stora suget.

Vet ni vad jag menar när det finns en upptrampad stig till kylskåpet?

Även om det när helgerna är över blir rätt mat så blir det så fel, för det blir inga riktiga måltider och inga funderingar kring mängder. När måltiderna väl kommer straffar jag mig själv genom att äta mindre för jag har ju redan ätit…

Det blir onda cirklar och de måste brytas omgående. Ingen större katastrof med vikten , bara något kilo eller så är kvar nu men det är så förargligt.

Suck

Det här inlägget blev aldrig postat när jag skrev det för att jag skulle fixa en bild. Så enkelt kan det vara för mig att komma av mig i bloggandet. Nu kommer det därför utan bild.

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

7 svar på ”Efterdyningar

  1. Ja här är en annan som trillade ner i juldiket och som precis kravlat sig upp igen på LCHF-vägen. Vågar inte ens kliva på vågen för att få svart på vitt. Men samtidigt tänker jag så här: det är lugnt för jag vet ju hur jag ska äta och vet att jag klarar det fint. Nu vet jag att ett periodiskt avsteg väcker hungertigern i mig, ett tillfälligt kalasavsteg funkar men inte flera dagar i streck då blir även golvet framför kylen hemma hos mig nött av tigerklor.

  2. I år klarade jag mig från den där julpysmysfällan men jag medger att den kan vara svår.

    Däremot märkte jag något annat som gjort mig misstänksam. Trots att jag bara åt ”tillåten” julmat samlade jag på mig en hel del vätska. Jag tror att det berodde på alla tillsatser som trots allt finns i färdigköpt leverkorv, sylta o dyl. Det känns trist att man ska vara så känslig.

    Tänkte att nästa år ska jag, om kraften finns, göra som min mor: egen pressylta. Hon varvade späck och fläskkött samt kryddor i en bunke klädd med en bomulls- eller linneduk, sedan knöt hon ihop knytet, ställde på en tallrik med en skärbräda över och på skärbrädan ställde hon två gammeldags strykjärn (sådana där tunga som man fick värma på vedspisen). Sedan fick syltan stå svalt en viss tid. Himmelskt god!

    • Ett tips: Köp fläsklägg, koka länge och gör syltan på det. Mycket salt och svartpeppar ska det vara i syltan. Duken kan man strunta i. Syltan lossnar ändå från formen om man värmer försiktigt med lite varmt vatten på utsidan av formen.

    • Intressant det du säger om detta med vätska. Jag var också svullen i kroppen under julen. Det är säkert, som du säger, alla tillsatser i julmaten. Svullnaden känns i alla fall inte nu. Det får bli mer hemlagad julmat från ekologiska råvaror nästa år.

  3. Jag känner verkligen igen mig i det du berättar. Jag kör 5:2 dieten nu fast ändå LCHF. Jag tycker att det fungerar bra.

    • Någon slags 5:2 använder jag mig av också – eller 16:8 (äter två mål om dagen och ingen frukost med fasta där emellan). Jag känner att jag mår bra av det dvs att kroppen vilar från arbetet att ta hand om mat hela tiden.

Kommentarer inaktiverade.