Varför fungerar 2:5-fasta?

Det är en fråga jag antar att många undrar över eftersom det verkar fungera med så otroligt många varianter och en metod som fungerar kan ju inte vara fel eller?

Det fungerar för många icke-LCHF-are att gå ner i vikt av att inte äta två dagar i veckan och sen äta som vanligt. Jag är inte förvånad.

Tänker man kalorimässigt borde det bli färre kalorier sammanlagt om man ser över tex en hel månad. Under förutsättning att man inte äter ikapp efter fastan.

Tänker man hormon/insulin-mässigt som jag själv gör numer, så får ju även en icke-LCHF-are i sig färre kolhydrater en fastedag och därmed får kroppen en chans att slippa producera det fettinlagrande hormonet insulin. Det blir ju en variant av ”kolhydratreducerad” kost.

Man kan tex njuta av små barnbarn medan alla andra äter :-)

Man kan tex njuta av små barnbarn medan alla andra äter 🙂


Tänker man stress-/kortisolmässigt (också ett viktminskningshämmande hormon) så blir det åtminstone för mig en vilodag de dagar jag inte äter. Från början blev jag stressad av att inte få äta, men det har bytts till en längtan efter dessa dagar då jag slipper äta. En befrielse att ha ett dagligt bekymmer mindre.

För oss LCHF-are blir det ”dubbel effekt” dvs vi både äter mindre och dessutom vilar kroppen från det vi egentligen ökar i vikt av. Jag har ju länge misstänkt en del livsmedel som viktminskningshämmande och äter jag inte alls slipper jag fundera mer över vilka de är.

Jag njuter av goda drycker istället för den mat jag inte äter. Jag börjar morgonen med mitt saltvatten, en bra bas för dagen och sen blir det svart kaffe och olika varianter av isvatten. Naturellt är det som går mest så länge det är varmt. Jag har en flaska med mig överallt. Osockrad tranbärs- eller lingonsaft, citron-/lime direkt från frukt eller flaska är väl det som oftast blir måltidsdryck, men vin utspätt med vatten går ockå an, bara för att få smaken.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

25 svar på ”Varför fungerar 2:5-fasta?

  1. Här fanns det mycket spännade att läsa. Jag har blivit så pass intresserad att jag funderar på att köpa läroboken för kostrådgivare (Jonas Bergqvists kurs) för att lära mig mer om celler och mitrokondrier, samt alla hormoner som styr och ställer.

    Jag tycker att det är oerhört vilsamt att slippa matlagning och ätande, efter 30 år som ”husmor”. Jag satsar på socialt ätande (dvs lite mer omsorg, grillande och goda röror mm) på helgen, och då är det roligt. Just nu äter maken sill och ägg, och jag äter min äggröra och dricker kokoskaffe. Lika varje dag, väldigt skönt.

    Jag gick ner sex kilo före semestern, och nu ligger jag stilla, som väntat. Jag har ätit ungefär en dl bär, samt druckit en flaska vin per vecka. Troligen är det bären (smultron, jordgubbar, bigarråer, blåbär, hjortron, allt egenodlat/plockat), eftersom vin snarare hjälpte min ketos.

    Jag minns din ketosmätning förra sommaren, och resultatet av en näve jordgubbar, så jag var beredd. Dock har jag inte gått upp, mer än ett kilo variation från en dag till en annan. Nu är det makens sista vecka, och sedan blir det färre bär och mer svamp. Jag hoppas att regnet väcker kantarellerna till liv. Vi har haft en makalös sommar, och faktiskt regn varje vecka, här i Dalarna. Jag ska också ta en sväng med blodsocker och ketosmätare igen.

    Jag kan inte i ord uttrycka hur mycket din blogg har betytt för mig, eftersom ”alla” går ner av lchf. Jag har lärt mig oerhört mycket och hittat redskapen. Mitt problem var väl mest att jag inte fattade hur strikt man måste vara, att varje uns av föda måste räknas in, i mitt fall. Jag är verkligen kolhydratstörd. Svårt att inse, även om man har kunskapen (jag läste ju Skaldeman, men det sjönk inte riktigt in), för jag trodde nog att jag kunde äta några chokladdoppade jordgubbar, inte kunde väl det ha så stor effekt?

    Så jag vill särskilt tacka dig för att du ärligt bjuder på dig själv, du är en härlig personlighet, att du fick mig att ketosmäta, äta kokosolja och smör, dricka saltvatten (det spelar jättestor roll för mitt mående) och hitta andra bloggar. Jag fnissar när jag läser om allt ”tyckande” om dig och din person, stormarna kring fettkaffe och annat. Trots att jag inte har en blogg, bara facebook, drabbas jag av tyckande. Fast då av illivilliga bekanta i byn, det är en liten ankdamm, det här. Som 100pluskilo, med en smal och vältränad man har jag drabbats av allt möjligt fånigt, som att ”hur står han ut, hon sitter väl och äter chips hela dagarna, hon är lat och det är synd om barnen” osv. det spelar ingen roll vad jag i praktiken gör, för fakta intresserar inte människor.

    Verkligheten har varit att min man alltid har prioriterat jobbet, jobbat borta mycket, medan jag har prioriterat familj OCH ändå velat plugga. Ofta har jag jobbat 100%, pluggat 50 %(oftst efter klockan nio, när barnen sov). I efterhand ser jag att stress nog var ett stort problem för vikten.

    Nu är det bara en del av min bybefolkning som är otrevlig och hittar på, men det är ungefär så mänskligheten ser ut, även på nätet. Senast i går, vid en sammankomst med loppis och fika fick jag höra att jag inte borde sitta på facebook utan komma ut i verkligheten, av någon som jag inte har pratat med på ett helt år, inte är kompis med på facebook. Bakgrunden är väl att jag fick en mindre stroke och biverkningar av mediciner och har kämpat ett helt år för att få tillbaka tal, skrift och läsning. Där var facebook ett bra verktyg, att ha som dagbok när minnet sviker, att ha kontakt med nära och kära som är långt bort, osv. Det var alltså ett led i min rehabilitering, påhejad av min arbetsterapeut. Att jag sedan har svår artros, som bara sakta blir bättre, är ett ytterligare problem. Jag skulle älska att gå långa promenader, men tyvärr…så bloggar och facebook har betytt enormt mycket för mig.

    Personen som fällde kommentaren är för övrigt distriktsläkare 😉 Nu är jag en ganska hårdhudad dam, och tar inte skit, men jag bevärdigar inte dumheter med svar. Är man tillräckligt dum kommer dålig karma utan att jag behöver göra något.

    Just nu sitter jag och skriver ute på verandan, regnet har svalkat oss i natt, solen skiner och jag dricker mitt kokoskaffe. Livet är härligt!

    • Din historia är en av dem jag nämner som betytt så mycket för mig. Att få vara till någons hjälp är det finaste som finns! Tack för att du delar med dig och inspirerar mig att fortsätta.

    • Tack, Ann Kristin, för att du delar med dig!

      En sån dum läkare! Stackars patienter. Det var väl bra att du kunde gå på loppis (om det nu är loppis som är verkligheten); då ska han/hon väl inte skrämma bort dig med elaka ord. För övrigt har jag funnit att det finns mycken verklighet på Internet! 🙂

      Men – många läkare förstår inte. Min egen reumatolog, som jag i och för sig uppskattar, undrade om jag i alla fall inte kunde börja promenera. Då har jag alltså både artros, psoriasisartrit och en p.g.a. luxation felväxt höftled med åtföljande olika benlängd samt måste ha stöd av både make och käpp för att kunna ta mig till doktorn. För en del går munnen snabbare än hjärnan hänger med…

      Och du har alldeles rätt. Margaretas blogg är en guldgruva för oss 50-plussare, som det så käckt ska heta nu för tiden. Den är en lugn och stillsam oas i allt internetbrus.

      • Kära kattmoster, du är en av dem jag läser och uppskattar på diverse bloggar. Jag deltar i bylivet i mån av tid och ork, och de allra flesta är trevliga, men det finns ju stolpskott. Empati är öht svårt, särskilt när det gäller handikapp eller smärta, men det känns ju märkligt om en specialist på reumatiska sjukdomar trillar dit. Många tror att jag kan träna bort smärtan, eller fixas av en kiropraktor. I själva verket var det min kiropraktor som först såg artrosen och förberedde mig flera år innan det blev akut. Jag trodde att alla hade ganska ont efter 40, och var aldrig sjukskriven. Sedan gick det fort.

        Jag läser om Ann Fernholms bok, nu med postit-lappar och egna tankar, för att få en djupare förståelse för vår sockrade insida. Jag hoppas fortfarande att sockermolekylerna försvinner så småningom. I alla fall blir det bättre när vikten sjunker, oavsett det övriga. Man finner sig i mycket.

  2. Hej Margareta.
    Jag undrar bara, dina två ”fastedagar” – fastar du helt då (bortsett från dryck)?

    Håller med dig – man läser i olika bloggar etc och man testar på sig själv men man får anpassa det man lär sig/läser om till vad som passar en själv 🙂

    Jag kör också 5:2 men jag äter lite mer kcal de två dagarna än de 500 kcal jag läste om.

    Inga stora mängder dock – äter 4 ägg på en dag uppdelat på två måltider tillsammans med två kaffe med smör och grädde i 🙂

    • Jag fastar helt fram till middag, som jag ibland äter tidigare än vanligt. Det innebär i praktiken 22-24 timmar från middagen dagen innan till nästa middag. Kaffe och vatten är allt jag dricker (salt i vattnet på morgonen).

  3. Jag har härmat framförallt dig sen dag ett plus många andra och det har gått så bra så, det som inte passat mig har jag reviderat pga av alla kloka erfarenheter som jag har kunnat kopierat ifrån främst LCHF:are samtidigt som jag tillsist lärde mig att vara uppmärksam på mitt eget ätbeteende och rättade mig efter det för att triggas i gång. Mitt inlägg ovan och slutklämmen berodde på att jag precis träffat på några fler som mig och min ätproblematik som försöker äta LCHF utan framgång och därför la jag till den – Förlåt! Säger det en än gång du är en sån ledstjärna för mig, tack för att du vågar blotta dig och bjuda på på allt gm att skriva en blogg som jag läser och njuter av att inse att jag är inte ensam! Kram!

  4. Att kopiera vad andra gör det är ju det vi har lchf bloggarna till. Vi tar del av andras erfarenheter. Jag vet inte hur många som numera har börjat med periodisk fasta 5:2. Det är åtskilliga vad jag har sett och de har varit nöjda! Så varför kan inte jag också ”kopiera” det för att bilda mig min egen uppfattning?

    • Kopiera kan man visst göra om man tycker något passar. Vad jag menar är att man skall inte behöva använda skohorn för att få det att passa. Om något skall fungera en längre tid måste man känna sig bekväm.

  5. För mig känns ”Ätfönstret” jättebra! För mig är det inte ”ätardagar” och inte triggar det igång någon form att överätning heller. Är fönstret stängt så är det stängt och då behöver jag inte fundera om jag ska äta något eller inte. Alla är olika, en del passar 5:2 och periodisk fasta bra för och andra passar det inte alls! Man väljer utifrån sig själv! De 500 kalorierna som man ska äta under 5:2-dagarna hoppar jag över helt.

    • ”Är fönstret stängt så är det stängt och då behöver jag inte fundera om jag ska äta något eller inte.”

      Det är just det som är problemet för den som har tendenser till ätstörning; det gäller att stoppa i sig så mycket man kan medan man ”får”.

      Periodisk fasta är säkert bra för många människor. Själv känner jag ingen längtan efter mat dessa varma dagar och då är det bara att låta bli att äta. Ett glas saltvatten däremot, det funkar bra. Däremot tror jag att vi inte får vara alltför lyriska utan måste betona även att det kan ha sina risker om man vet med sig att man har tendenser till ätstörning, precis som Cina gjorde.

      • För mig är det som jag skrivit en vila att slippa äta och eftersom jag har en begränsning på 500-600kcal vid den enda måltid jag äter den dagen så blir det ingen risk för överätning genom att äta ikapp. Dagen efter är en ny dag då gårdagen är glömd (ätmässigt).
        Men som jag också sagt, ingen skall göra något som känns fel. Det fungerar inte i längden.

  6. Nu halkar vi osökt in på problemet att många vill i sin iver kopiera någon annans framgångsrecept. Det skulle kunna bli ett eget blogginlägg för det är ett eget ämne.
    Tanken med att vi delar våra erfarenheter är att vi till slut skall hitta något som passar. Inte att vi med skohorn skall tvinga oss in i något som passar andra

  7. Jag har märkt liksom du Margareta att om jag ätit mindre någon dag så vill jag gärna äta ikapp. Jag måste ta fram min vilja för att inte äta ikapp. Ibland lyckas det ibland inte. Men just nu känns det väldigt bra att kunna dela svårigheterna här på nätet med periodisk fasta. Jag ska göra som du fasta måndag och fredag. Det känns inte lika ensamt när jag vet att jag inte är ensam med att bara få i mig 500 kalorier på en dag.
    Det gäller att tänka på hälsoeffekterna att kroppen får tid att reparera sig själv.

  8. Ni är beundransvärda och ibland önskar jag att även jag skulle kunna köra fasta men …

    Jag vet av erfarenhet att jag är inte funtad för att svälta, jag är matmissbrukare, äter i kapp och mer därtill då jag får äta igen. Som annorektiker, bullimiker så lär man sig konsten att svälta och sen hetsäta då man får. Känna att magsäcken är full, glöm det, det rymms lika mkt till efter det att den är full och sen finns ju toan för att efter besöket fortsätta äta igen! För mig funkar att äta regelbundet efter klockan bäst då slipper jag alla lustar för att äta mer än jag ska.

    Så ett varnande finger för er som läser den här bloggen, har ni den här problematiken som ni i dag har under kontroll var medveten om att 5:2 kan starta helvetet igen!

    • Ja, man ska nog vara försiktig med fasta om man har tendenser till ätstörning. Själv skulle jag aldrig ge mig på det. Nu blir det i och för sig ”periodisk fasta” om 13-15 timmar eftersom jag äter två mål om dagen men det är för att det passar mig och jag skulle inte drömma om att äta efter klockan för att få till en fasta. Sedan stör det mig när man talar om ätfönster. Det låter precis som ätardagar och triggar tankar på överätning.

  9. Jag halkade in på 5:2 en dag då jag inte var hemma utan på stan och uträttade ärenden. Normalt äter jag inte förrän kl.12.30 men den dagen såg jag att klockan var mycket och att det skulle dröja till kl.15 innan jag skulle hinna äta. Då bestämde jag mig för att göra en längre fasta den dagen, alltså 24 timmars fasta. Det gick bra och jag har fortsatt de senaste tre veckorna. Det är riktigt skönt att inte äta! Konstigt, men sant! Nu kör jag pf alla dagar i veckan utom de dagar jag kör 5:2, måndag och torsdag. Perfekt upplägg för min del! Förutom att jag känner mig jättepigg så har jag gått ner cirka 3 kg på dessa tre veckor. Inte illa det heller!

    • Då halkade vi in från varsitt håll 🙂

      Jag har alltid ”slarvat” med maten och ätit oregelbundet av olika skäl och haft dåligt samvete för det och även skyllt min övervikt på det ibland. Tagit nya tag och skärpt mig för att äta regelbundet.

      När jag första gången hörde om den här sortens fasta trodde jag inte det skulle fungera för att det var påtvingat och en massa måsten och förbud. Sen när jag väl provade var det precis motsatt effekt, fast mer regelbundet och tydligare bestämt än mitt tidigare mer oregelbundna slarv med maten.

      Skillnaden nu och som förhoppningsvis gör att det fungerar är att jag får skärpa mig och inte äta ikapp. Tidigare kändes det som att en förlorad måltid skulle återställas dvs jag delade samma mängd mat på två måltider istället för som nu helt enkelt äta mindre fastedagarna.

  10. Tack för ditt svar.

    Nästa gång jag fastar så ska jag göra det i 24 timmar. Det var ju inte så svårt.

    En annan fråga. Varför fastar du två dagar i veckan? Hur länge väntar du innan du fastar den andra dagen under veckan?

    Häftigt att känna att man klarar sig utan mat! Det är nog för att jag
    ätit lchf så många år nu, mer eller mindre strikt.

    • Begreppet 5:2 innebär äta 5 och fasta 2 och det känns rätt lagom. Det känns som att det inte hinner bli svält.

      Jag fastar normalt måndag och fredag. Det passar min livsstil.

  11. Jag har en fråga!

    Jag har blivit inspirerad av att fasta.

    I dag väntade jag att äta till klockan tolv. Det innebär att jag varit utan mat i 18 timmar. Hinner kroppen reparera sig på dessa timmar? Eller hur går det till?

    • Jag kan inte svara på den typen av generella frågeställningar. Jag utgår bara från hur det fungerar för mig. Min fasta varar från middag till middag dvs ca 22-24 timmar. Jag småäter inte som jag vet andra gör. Du får dessvärre söka vidare för ett mer generellt svar.

Kommentarer inaktiverade.