Läkaren på Södersjukhuset satte efter 12 timmar virus som diagnos. Alla provsvar avseende allvarliga problem var ok, men CRP (snabbsänka) var 10 och det är typiskt för virus. Blodtryck var det ingen som nämnde.
Tänk om Närakuten i Handen tagit två prover till, för att utesluta hjärtinfarkt och lungemboli då hade jag sluppit resan till SöS. Den sömnlösa natten mellan fredag och lördag tillsammans med hostiga och rossliga medpatienter gjorde mig inte precis friskare, tvärtom. Söndag/måndag efteråt var jag sängliggande med feber och slemhosta och lät precis som patientgrannarna på SöS gjorde. Sjukhus i influensatider är inte att rekommendera.
Termometern visade feber under två dygn med en maxtemp på 39,1 vid midnatt, då tog jag en Bamyl (jag var ganska medtagen och orkade inte så hög feber längre) och sen höll sig temperaturen under 39 några timmar till. Det blev aldrig rött (39,5). Värst var inte febern utan slemmet eftersom jag helst sover med CPAP och det fungerar inte med för mycket slem och jag var ännu trött efter vaknatten på SÖS.
Ren vitamin C, MSN och slemlösande NAC (alla i pulverform upplöst i vatten) och lite mineraler (Mg, Zn och rent havssalt) höll det värsta borta och det gick fort över.
NAC (N-Acetyl L-Cystein) fick jag som slemlösande brustabletter på recept av VC förr när jag ofta hade bronkiter. Sen kostomläggningen 2004 upphörde alla luftrörsproblem så det kändes väldigt ovant att uppleva det igen. Numer köper jag NAC rent i pulverform receptfritt som kosttillskott och slipper alla tillsatser som läkemedel ofta har.
Temperaturmätning till vardags blir ofta bortglömt eftersom det normalt inte händer något, det saknar spänning. Jag försöker mäta varje morgon, men som syns i kalendern blir det ofta bortglömt. När det sen händer något som den här gången är det så skönt med digital termometer och möjlighet att mäta ofta och även på den som ligger och sover utan att störa.
Två dagar efter mig blev maken sjuk i precis samma. Vi kom fram till att under våra 39 år tillsammans minns vi många sjukdomsfall i familjen men inte över 39 i feber på oss vuxna. Innan vi kände varandra hade båda två, på varsitt håll, Hongkonginfluensa och hög feber med några månaders mellanrum. Då hade jag över 40 och gjorde min första ambulansresa. På den tiden (1970) kom en jourhavande läkare hem och gjorde bedömningen att det var risk för uttorkning.
Den här gången blev vi snabbt feberfria båda två och kunde både äta och dricka, men orken är inte som innan. Vi dansar normalt varje vecka men nu får det bli några veckors paus.
Influensan eller vad det nu var vi fick, gjorde att alla blodtrycksfunderingar ställdes på paus. Jag kunde inte göra så mycket mer än bli frisk först. Jag anmälde mig ändå till Blodtrycksdoktorn och blev antagen. Det tog bara några dagar att få deras blodtrycksmätare, så nu är jag igång så får vi se vad det ger.
Jag återkommer när jag vet mer
Tack för att du läste, välkommen tillbaka