Återfall – hur gör jag?

När jag väl börjar skriva blogginlägg bubblar det lätt upp hur mycket som helst att skriva om. Svårigheten är att sortera och få tiden att räcka.

Det kom en fråga på Facebook som jag först läste fel och gav ett kort svar. När jag förstod den riktiga frågeställningen föddes ett helt nytt inlägg att skriva om.

Hur tar jag mig upp ur träsket?

Ingen lätt fråga att svara på för det blir lätt klyschigt med ”ät mer fett” även om det är just vad jag gör. Jag antar att några av mina läsare också följer Martina Johanssons blogg. Martina och jag är lika olika som vi är lika och just idag träffade hon knivskarpt rätt igen. När jag äter ketogent som hon beskriver i inlägget ”Augustis ketoexperiment” mår jag som bäst och snabbaste vägen dit är att börja öka fettmängden. Jag struntar i om det blir fel i övrigt. Just nu slinker det ner ”lökringar på Max”, fruktsmoothie på dansen, lite för mycket frukt generellt, lite ”LCHF-paj” till kräftorna och säkert sånt jag just nu förträngt. (Jag var tex helt tvungen att smaka en lyxshake med hjortron 😱😅😫). Det blir ingen ketos av det, men jag kryper uppåt.

Sen jag fick veta att jag är intolerant mot komjölk och har klarnat smör (enklare form av ghee) som enda undantag är det stora fettintaget som krävs ett problem och det visste jag redan innan husbilssemestern. Att få i sig animaliskt fett utan tillgång till smör är en utmaning. Därför hade vi med oss klarnat smör i flera smaker och det fanns stor mängd till den maten vi ordnade med själva. Problemet uppstod när vi åt borta och där har vi en av orsakerna att det sprack till slut. På ketondrift (till skillnad mot glukosdrift) är man per definition inte sötsugen och då faller man inte. Ketosen sprack redan efter de första dagarna och sen var det motvind mot sockerstormen hela vägen.

Det jag gör nu är att planera in extra fett så ofta jag kan under dagen och det fick bli mitt klarnade smör hemma vid frukost, 0,5 dl olivolja till lunchsalladen och sen mera smör när jag kommer hem i eftermiddag.

Precis som Martina skriver mår jag bäst om jag inte äter på kvällen. Målet för mig är att minst 18:00-08:00 (14 timmar) är min dygnsfasta. Det kan bli 16 timmar också mellan 17:00-09:00. Med ätfönstret på dagen och vila från mat på kvällen blir nätterna så väldigt mycket bättre och det är jätteviktigt. Här finns en massa avsteg under semester och bröllop som också bidrog till kraschen. Allt handlar inte om vad jag äter. När jag äter är också viktigt för välmåendet. Jag får vakna hungrig och äta direkt och då går jag på rutiner där mitt klarnade smör ingår (bara det finns färdigt 😅).

Att hitta motivationen är helt klart svårast när det går så pass bra ändå. Att läsa Martinas inlägg idag om hur härligt och enkelt ketoslivet är var helt klart en motivationshöjare.

Jag äter ”morsans specialsallad” med olivolja till lunch varje arbetsdag just nu. Inget krångel med matlådor ännu

Vägen till 65” heter min sida på Facebook och den sidan uppdateras med länk hit varje gång jag gör ett blogginlägg här, men jag lägger även ut andra länkar till sånt jag vill sprida. Klicka gärna ”gilla/följ” på den om du inte redan gjort det. För er som gillar Instagram bättre så finns jag där också.