Vägen till 65 går mot slutet

Nu är det bara 364 dagar kvar tills jag fyller 65 år. 🎊🎈🎊

Den födelsedag den här bloggen handlar om. Min tanke och förhoppning när jag startade blogga 2012 var att vara frisk och medicinfri när jag blir pensionär. Jag hade 8 år på mig. När jag fyller 65 får jag därför byta namn på bloggen och jag funderar på ”Vägen till 107” eftersom bloggaren Dagny är min stora idol.

Redan 19 september 2018 kände jag att jag var i mål och skrev ett blogginlägg om det. Jag läste det blogginlägget igen och känner att den positiva känsla jag kände då är ännu starkare idag, mindre än ett år senare

Vikten har minskat något ytterligare, men det går sakta nu. Det viktigaste för mig är att den tjockare trendkurvan vågen bjuder på är nedåtgående. Trendkurvan kapar toppar och dalar så total viktminskning blir mindre, men det struntar jag i. Siffror är inte viktigt, det är trenden som räknas.

Kroppen förändras hela tiden. Jag minskar i storlekar utan att vikten förändras så mycket. Det gör klädinköp komplicerade. Jag har ingen aning om vilken storlek jag drar och jag gillar inte provrum.

Jag orkar så mycket mer. Sen två år tillbaka dansar jag och maken minst en gång i veckan och jag minns hur det var när vi började. Vi skulle på första kurstillfället och jag sparade kraft genom att åka hiss en trappa för att orka 40 minuter till första pausen, fick sen vila och genom att fuska (hasa) lite orkade jag andra halvan. Som jämförelse har vi den här terminen gått två kurser i rad och dansat kl 18:00-21:00 och jag är inte ens trött efter.

Kvar att jobba på

Allt är inte en dans på rosor. Jag saknar ofta mental energi och beslutsamhet. Jag saknar den inre motor jag haft tidigare. Jag kommer inte igång med projekt jag i tanken planerat. Jag saknar känslan av turbokraften under ren ketondrift och jag har svårt att nå dit. Jag sa under senaste läkarbesöket att kroppen fungerar, men inte skallen ännu.

Sömnen finns mer att förändra, jag behöver komma till ro tidigare på kvällarna och bli mer regelbunden.

Andningen är ofta kass. Det nya sättet att andas går inte per automatik ännu. Jag kommer ofta på mig själv med att hålla andan istället för att djupandas. Jag är nattetid beroende av min CPAP och skulle behöva släpa med den även vid kortare resor.

Men jag har gott hopp.

Ett år kvar innan målavstämning.

5 svar på ”Vägen till 65 går mot slutet

  1. För mig är det tvärtom, skallen fungerar men inte kroppen!
    Huvet vill mer är kroppen orkar brukar jag säga!

  2. Ett annat namnförslag för bloggen skulle ju kunna vara ”Vägen från 65”, så hänger kanske din följare med lättare. 🙂

Kommentarer inaktiverade.