Ketos och svält

Jag har inte bestämt mig för om det är bra att googla runt och läsa det som skrivs i kölvattnet av det man själv sitter och filosoferar om i sin egen lilla ankdamm.

Det som är intressant är i alla fall hur svårt det är att formulera sig så att det man verkligen vill kommunicera går fram till mottagaren. Det är en balansgång om man skall vara sändar- eller mottagarorienterad.

Många bloggare använder sin blogg som ett slags minaret, dvs en plats där de i princip oemotsagda kan stå och skrika utan att bry sig om hur mottagarna reagerar. Syftet kan vara att avreagera sig eller att protestera. Vissa lyssnar för att de förstår budskapet, andra påverkas inte alls och ytterligare en grupp blir förmodligen irriterade och kan av någon anledning inte hålla sig därifrån eller sluta munhuggas. Andra bloggare använder bloggen till att nå ut med ett budskap som går ut på att påverka mottagaren på ett eller annat sätt, dvs man är populärt mottagarorienterad kosta vad det kosta vill i trovärdighet. Oavsett syfte och budskap har nog alla bloggare det gemensamt att det finns en glädje i att få göra sin röst hörd utan att bli avbruten. Jag brukar kalla det att själv få stå på scenen så länge man har lust utan att man blir nerknuffad. Jag bestämmer själv när jag är klar.

När en del av det jag skriver får vingar och landar för att dissekeras  på andra forum och bloggar, får jag ibland lust att förtydliga mig, eftersom jag uppenbarligen varit oklar när det gäller viss fakta.

Ett sånt ämne är huruvida ketostillståndet är en form av svält eller ej. Frågar man ”experter” så avger kroppen ketoner i ett svälttillstånd dvs vi som ständigt lever i ketos lever på fel sida svältgränsen. Jag har själv en fråga till dessa ”experter” och det är om de själva upplevt tillståndet eller om det är ”kunskap” de förmedlar för att det under någon akademisk utbildning lärt sig att det är så? Mig veterligen finns det inte så gammal forskning på detta tillstånd att det hunnit in först i läroböcker och sen spritts på utbildningarna.

Svält är för mig ett ord/uttryck som handlar om långvarig brist på näring, dvs kroppen svälter och tär under tiden så långt det bara går på sina reserver tills det inte går längre och då inträder döden – oåterkalleligt. Att jag, fullt avlönad och mentalt frisk, 2012/2013 i Sverige, frivilligt skulle utsätta mig för det tillståndet är ju en ganska absurd tanke. För de som känner mig privat är det ännu mer absurt, jag är ganska otrevlig att umgås med om jag är det minsta hungrig. Läkarna Phinney/Volek i USA som är de som de sensaste åren lanserat det här sättet att leva i ständig ketos har med uttrycket ”starvation” i sina beskrivningar och då pratar vi om att ständigt befinna sig med ketonnivåer som är minst det dubbla jämfört med mina i sammanhanget ringa nivåer.

Den som verkligen svälter, skulle bli mer än glad över att få min frukost bestående av ägg med smör och kaffe med både smör och kokosfett, förmodligen flera dagars näring för den som verkligen passerat svältgränsen. För den som har kontakt med någon som utsätter sig för självsvält borde det vara solklart att vi som lider av stor övervikt inte ens är i närheten av den divisionen.

För er som är intresserade av siffror så går det utmärkt för mig att vara i optimal ketos och gå ner i vikt på 2000 kcal per dygn. Jag redovisar normalt aldrig kalorier eftersom jag inte tror att det är rätt enhet för att ens försöka resonera om hur kroppen fungerar. Om jag äter 2000 kcal främst från kolhydrater exploderar jag i viktökning och äter jag samma mängd kalorier från främst fett men också proteiner så går jag ner i vikt.

Skribenten Zepp på mitt samtalsforum Kolhydrater iFokus uttryckte det så bra med att:
Det handlar inte om matematik – det handlar om biologi.

Vi föddes inte ur en kopieringsmaskin

Vi föddes inte ur en kopieringsmaskin

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

6 svar på ”Ketos och svält

  1. Det finns ”en knapp” man kan trycka på så startar viktuppgången, trycker man igen startar viktnedgången. Förenligt med LCHF metod. Detta kommer från tider då människan behövde lagra fett för att överleva svälttid. Djur och t.o.m. insekter (t.e.x. larver) har samma förmåga som är livsnödvändig bilogiskt sett. Människan och vissa andra arter, förlorade den naturliga förmågan att använda sina fettdepåer när de var fyllda. Det beror delvis på att vi saknar en gen som kan avsluta tillverkningen av urinsyra och en som tillverkar C-vitamin. Urinsyra får mitokondrierna att oxidera av stress och det i sin tur ger signaler i hela kroppen att bl.a. börja lagra fett förutsatt att man har ett enzym som heter ”fructokinase” inte ”fructanase” (det är annat) i tunntarmen. För ca 16 ill 17 miljoner år sedan hade vår art och vissa andra en gen som tillverkade C-vitamin, den förlorade vi för ca 14 miljoner år sedan, för den förhindrade kroppen att lagra fett. Tack vare dessa genmutationer överlevde dessa arter stora svältperioder i samband med olika naturkatastrofer på jorden. Så fort vi slutar få i oss fructos och glukos så slutar kroppen produsera urinsyra, vilket medför viktnedgång och tillför man kroppen en lågfructos frukt varje dag hjälper C-vitaminet och annat i den hela! frukten att viktnedgång sker. Bra källor är bl.a. citron, färska plommon, hallon, kiwi, svartbär, jordgubbar, sura körsbär (som även innehåller en substans som reducerar urinsyra), ananas, grapefrukt, mandarin, apelsin, papaya, honungsmelon och blåbär. I nämnd ordning.
    Det finns en ny bok 2012 om allt detta ”The fat Switch” av Professor Richard J. Johnson, University of Colorado. Utgiven genom Dr. Mercola (mercola.com)

    • Tack för en väldigt spännande kommentar. Den skall jag verkligen försöka fördjupa mig i.
      Jag var hos dr Calle Carlsson i Österäng och tog prover för många år sen och han sa något som skulle kunna vara något liknande. Jag minns att han ville att jag skulle äta någon frukt ibland och jag brukar försöka hitta något som jag inte går upp i vikt av, hittills har jag inte lyckats, men jag har inte gett upp. Han nämnde ananas och persika förutom bär om jag minns rätt. Jag skall försöka läsa den där boken du nämnar (jag läser med Kindle på min iPad och det brukar fungera bra).
      Återigen TACK!!!

  2. Skönt att du reder ut när vissa inte vill förstå. Efter att ha läst Bruce Fife, Stop Alzheeimer och tidigare Volek & Phinney (+andra) är jag övertygad om att kroppen mår bäst i ketos.

  3. Ah, jag måste ta mig i kragen och försöka hitta tillbaka till optimal ketos, fast svårt veta när jag har slut på stickor… och förmodligen inte kommer köpa nya förrän till sommaren, tidigast, pga att de kostar en del… men VET att vissa livsmedel bör bort. Typ nötter och frön… som är så goda – och nyttiga! Hackade med tärnat smör… mums!
    Även det gröna borde få lite mindre plats på tallriken, och fettet lite större. Men det ääär ju så gott med avocado och ruccolasallad och oliver och gurkstavar! Nä, kragtag var det! Efter flunsan gett sig av, kan jag dessutom komma ut och röra på mig igen!
    Februari har varit katastrof ur matsynpunkt! Helt enl LCHF, men fel ändå, ur ketogent synsätt…
    TACK för påminnelsen och att de ger mig en kick in the ass! 😉

  4. Så klok du är och du har så rätt, det är så enkelt att svälta sig ned i vikt!

Kommentarer inaktiverade.