Pepparkakor

Jaha, så har jag då trillat dit. Rejält för att vara jag.

Strax efter att jag skrev inlägget om nolltolerans som innehöll funderingarna runt min käpphäst pepparskaksdeg kom jag på mig själv med att smaka en pepparkaka. Den låg väldigt lättillgänlig mitt framför mig på jobbet. Bara för se om det var så begärligt med den där smaken som jag trodde. I min plan för stunden fanns att köpa pepparkakskryddor på hemvägen för att testa de där smörbollarna vi spånade om och då kändes det plötsligt nödvändigt att testa smaken för att se om det verkligen var värt mödan.

Jag vet inte hur jag skall förklara vad som hände, men det blev inte en pepparkaka och det blev inte två heller. Ärligt talat vet jag inte hur många jag hann få mig innan jag ”vaknade”.

Vad är det egentligen som händer när det blir så där? Hjärnkontoret stänger av och kroppen går med autopilot. Den som löser gåtan och kan redogöra för orsak och verkan är värd ett nobelpris.

Jag fick ganska omgående magknip och inte var det så himla gott som jag förväntat mig, även om det var helt ok. Köpekakor blir aldrig som hemgjorda helt enkelt. Behöver jag säga att morgontidningsutdelningen ställdes in efteråt och först nu har den saken löst sig (kokosfett så klart).

Kontentan är att man blir aldrig botad, själv kan jag aldrig i förväg veta när det skall hända. Jag tar normalt timme för timme och dag för dag, vecka för vecka och numer även månad för månad. Jag har en teori som jag inte vet hur man testar och det är att det är någon nivå av något som sänks så lågt att till slut kan man inte motstå. Det är kanske serotonin jag tänker på, men det kan vara något annat också.

Tänk om vi kunde hittat något att äta regelbundet så att den här känslan aldrig växer sig så stark att man faller? Så länge man inte vet vad det är man saknar är det inte så lätt att förebygga.

pepparkaka

—————————

Edit: Det här inlägget skrev jag tidigare i veckan samma kväll det hände, men jag fick inte iväg det. Även det ingår i symtomen, man skäms och vill inte göra bort sig, men så är det. Skall vi någon gång komma till rätta med vad som händer när sånt här inträffar, då måste vi våga vara mer öppna om att vi är drabbade och försöka samtala med varandra tills vi kommer fram till en lösning.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

43 svar på ”Pepparkakor

  1. I grund och botten spelar det väl ingen roll var kolhydraterna kommer ifrån. Eftersom du hela tiden ”trillar dit”, är det väl bättre att acceptera problemet och kanske dra ner på annat för att skapa utrymmet för ”kakorna”. Då upphör problemet i sin helhet.

    • Jag förstår inte riktigt? ”Hela tiden trillar dit”
      Det är inte oftare än varannan månad eller ännu mer sällan…

      Vad annat skall jag dra ner på?
      Jag kan aldrig skapa utrymme för pepparkakor eller ”nåt annat” av flera skäl. Jag äter normal max 10-20g kolhydrater per dag. Jag äter 0g gluten och 0g margarin dvs innehållet i normala köpepepparkakor.

      Dvs det är bara att avstå från pepparkakorna och definitivt inte hamna i läget att ”äta mer än en”.
      I år är det för sent, men 2013 finns kvar att lyckas genomföra det 🙂

    • Fattar inte denna kommentar. Hon gòr ju nàstan aldrig nàgra avsteg och àter extremt strikt.

    • Tack och lov har jag klarat mig utan större återfall. Några pepparkakor känns rätt lugnt och än så länge har det inte blivit mer!
      Ta en timme i taget säger jag bara och LCHF-kaffet har redan räddat många jag känner!

      • jag har provat att blanda nejlikor…kardemomme…ingefär, kanel och smör. Blir nog lite papperkakaaktig i smaken. Om man inte äter LCHF kanske man undrar:-)
        God Jul.

  2. Hej, det kan alltid vara idè att ta en lite detox-kur (typ grònt te eller liknande), — i kombination med vanliga kokosettet — eftersom socker ju leder till mer begàr. Dà absorberas sockret mindre làtt i kroppen, samt àker ur snabbare.
    Dock àr det ju ett ”litet” avsteg jàmfòrt med ”vanliga” mànniskors avsteg (àven om de dock kanske tàl avstegen bàttre…(?)…).
    Sjàlv har jag det mycket làttare sen du introducerade mig fòr MBC. Kommer ihàg fòrra tidiga juletiden dà jag lànade en kompis làgenhet och àt upp ALL hennes cholkad som hon hade liggande och hade fàtt i PRESENT!! Inte bara dàligt fòr kroppen, utan vàldigt svàrt att fòrklara ocksà… 🙁
    I àr har min làgenhetskompis làmnat choklad pà hyllan som jag ànnu inte ròrt — tack och lov, fòr det àr ju faktiskt stòld…!
    Dock har jag fallit dit pà en citron, men inte hela vàrlden nàr man àr fòrkyld, och dessutom inkòpt av mig sjàlv… 🙂
    Aja, stort tack fòr dina texter!

  3. Själv åkte jag dit på en lussebulle på Centralsjukhuset här i Karlstad igår:-(
    Tror det var i ett svagt ögonblick blandat med stress över dotterns magnetröntgen av hjärnan för jag har ärligt talat inte ens varit sugen. Illamåendet kom som ett brev på posten och suget som medföljde gjorde att jag överåt att chokladtryffelsmeten senare på kvällen:-( (den ska frysas in och ges bort).
    Jättebra tips angående späck, det ska jag se om jag får tag i! Men nu är det väl bara att börja om igen va?

    • Stress och oro är ingen bra kombo för vettiga val av mat. Då är det lätt att falla. Just den läxan lärde jag mig sista tiden min mamma levde och låg inlagd på sjukhus. Första vändan gick inte bra, men den andra och sista klarade jag mig för att jag var förberedd och då blev det kylväska. Jag minns fortfarande mammas glädje när jag matade henne med hjortron och vispgrädde.
      Tänk att just sjukhusmiljön skall vara svårast för oss som vill hålla oss friska.

  4. Precis gå vidare, ge dig själv inte dåligt samvete utan analysera situationen tyst för dig själv, Besvara frågorna – När åt jag, vad åt jag, var jag egentligen hungrig nu, har något speciellt hänt? 9 ggr av 10 så är det hunger som får en att överäta det lättillgängliga.

    Kan berätta att mina käpphästar är frukt och nybakat typ chiabatta med massor av smör (vitt bröd med hård skorpa och mjukt innanmäte) och Karl-Fazer nötchoklad. Äter minst sex små mål mat per dag, är sällan hungrig och iom det håller jag mitt impulsätandet under kontroll Har nu 67 minus kg senare kommit på att det var just förbudet och hungern som var min akilles häl, det blev mängder av det förbjudna för att jag var hungrig plus att om jag ändå hade syndat så kunde jag fortsätta äta det förbjudna. Jag tror på att då man har svagheten att impulsäta så är det extra viktigt att aldrig ha tom mage för då trillar man dit.

    Men hur som helst tillåt dig inte ha dåligt samvete för impulsätandet, utan försök se orsaken till varför det hände och gå vidare därifrån, du hittar då strategier för hur du ska slippa hamna där igen tex ha tillåten proviant i väskan som du en gång i tiden lärde mig. Kram!

    • Hallå Cina!
      Jag känner inte riktigt igen mig i din beskrivning. Det som hände nu med pepparkakorna var varken hunger eller impulsätande av förbjuden mat.
      Det var helt enkelt så att vi här på bloggen pratat om att pepparkakskrydda smörbollar som ersättning för den begärliga degen.Pepparkaksdeg är gott oavsett om jag är hungrig eller proppmätt. Det tillhör julen ända en jag var barn. Nu smakade jag EN pepparkaka för att bestämma mig för om det var värt besväret eller ej, inte för att jag var hungrig eller sugen på just den kakan.
      Det som sen hände är det jag försöker beskriva, från ett vanligt mätt tillstånd utan sug drabbas jag inom loppet av några sekunder av cravings som jag inte kan stå emot. Det är den känslan jag är ute efter, den uppstår kanske var 10:e vecka eller något sånt, inte oftare.
      Det du beskriver tolkar jag som den överätningsprocess jag led av under min fettskrämda viktväktartid. Då blev jag aldrig mätt oavsett vad jag åt.

      • Du har säkert rätt och nu förstår jag hur du menar. Det enda jag kan jämföra med det du beskriver är choklad och lakritsbegäret som jag fårnågon gång då och då. Brukar tänka att nu har jag någon brist av något och jag tror att det är så, kroppen talar om vad det är den vill ha gm att få oss att äta okontrollerat det den saknar.

  5. Apropå LCHF-magasinet, jag fick tidningen häromdagen med en räkning. Jag började ju min prenumeration för ca 1 månad sedan och betalade väl för 2013 också? Om jag inte missminner mig var dete väl 300 kr som prenumerationen kostade, kan jag slänga räkningen för det måste väl blivit något fel? Sedan så hänvisas det till Facebook men jag hittar inte magasinet där, verkar inte finnas någon Facebook-sida? Ha en skön jul, själv tillbringar jag den i thailand, tyvärr gruvar jag mig redan för maten…

    • Hej Saga. Tidningen skickas direkt från tryckeriet och de vet inte vilka som betalt för 2013, så inbetalningskortet ligger i alla tidningar. Du kan kasta det.

      Jo vi ar en Facebooksida som heter LCHF-magasinet.

      Hoppas du får en trevlig resa.

    • Gruva dig inte för maten, jag var där förra julen och det var busenkelt att äta lchf där. Kokosmjölksrätter med kyckling, jättegoda ägg och omeletter, fantastisk fisk etc. Riset får man bara om man beställer det. Njuuut!

      • Ja Filippa, maten fungerar så länge man skippar ris och nudlar 🙂 Dessvärre föll jag igenom några ggr men nu är jag hemma igen och på banan…
        Jag kastar räkningen då Margareta 😉

  6. Du är inte ensam, Margareta. Jag torskade på pepparkaksdeg i går. Gjorde egen deg efter Birgitta Höglunds recept med mandelmjöl och lite honung i, barnen gillar dessa kakor. Åt inte så mycket deg, men det räckte för att jag skulle vakna med migrän i dag. Hårt straff, det var definitivt inte värt det.
    Nu ska jag läsa LCHF-magasinet! Vill inte surfa runt och se alla jobbiga julrecept med sukrin, stevia och annat som jag inte kan äta, LCHF-bloggar är proppfulla med såna recept i dessa dagar.
    Önskar dig en fin jul Margareta, jag ska resa utomlands i några veckor nu, får se om jag hittar något wifi så jag kan hänga med på din underbara blogg!

  7. Skit med pepparkakor mm och lusten till dessa 🙁 Det är som nonstop när man väl börjat.
    Själv har jag svårt att låta bli glöggen även om jag inte vill ha den där söta utan helst egengjord osötad, Men ändå är det ju sötare än vad man normalt intar.
    Hoppas att du känner att du är på banan nu.

    • Jag är på banan (än så länge).

      Mina käpphästar är fyra när det gäller julen.

      • Glögg
      • Pepparkaksdeg
      • Clementiner
      • Några praliner ur Alladinasken som ingen annan vill ha.
  8. Hej Margareta!
    Jag följer din blogg med stort intresse. Jag betraktar vetemjöl och margarin som gift. Jag vet att jag blir som en zombie av att äta sådant, så jag har liksom ”hjärntvättat” mig själv och tar inte i sådant med tång ens. Så fort jag tänker att åhh vad gott det ser ut, börjar jag tänka på vad det som ser så förrädiskt gott innehåller och gör med min kropp. Då blir svaret för mig väldigt enkelt. Nä, jag tänker verkligen inte straffa min kropp och sinne med att äta gluten och kemikalier.
    Så tänker jag och det fungerar för mig.
    Hoppas att du hittar en lösning som fungerar för dig!

  9. Känner också igen mig i det du skriver, dock så har det hänt något med mig de senaste månaderna sen jag började mäta ketoner (dvs. började äta mer fett, mindre proteiner och ännu mindre kolhydrater än tidigare, trots att den andelen var redan låg). Jag har hittills alltid tänkt att att jag kör LCHF tills något händer igen och jag faller dit för en kort stund för att ta upp mig igen. Men nu har jag inga sådana tankar längre, har även slutat tycka synd om mig för att jag är sockerberoende och inte kan äta som ”alla andra”. Det har bara hänt automatiskt att de tankarna har upphört, har inte ”bestämt” mig för at tänka annorlunda eller något. Känner mig så otroligt stabil och viljestark när jag äter mycket fett, det är tamejfan magiskt. Jag vet att jag inte kommer att äta något som jag inte ska under dessa jultider.
    Jag för kostdagbok i bloggform med morgonketonvärden om någon är intresserad av att veta hur jag äter. (Kommer dock inte ihåg att uppdatera varje dag, men några gånger i veckan).

    • Jo jag känner igen mig i känslan, ett slags flow. Där är jag för det mesta och ändå händer det att jag trillar dit. Mitt liv är ganska rörligt och det är inte alltid jag får till maten som jag vill själv.

  10. Hmm…lite intressant det där om serotonin… Tänk om det kan vara så?.. Man vet ju att kolhydrater (”snask”) tillfälligt höjer serotoninhalten…Kan det vara så att det saknas? Har precis läst en bok ”Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lindén. Där skriver hon bl.a om tillskott av aminosyror som är förstadier till serotonin, som kan ex. stimulera ämnesomsättningen… 5-HTP hette en, som jag ska köpa bara jag får tag i den, för att testa… Kan rekommendera den boken. Står en hel del där också om orsaker till viktökning/svårt att gå ner i vikt…

    • Kul att du nämner Mias bok. Jag träffade Mia på Hälsomässan förra året när hon föreläste och lanserade sin nya bok. Jag har läst den och det är sen dess jag funderat i de här banorna.

  11. Vet du? Jag känner igen mig precis. Och jag tror nu att du får i dig för lite fett av rätt sort i maten. Alltså, det kanske inte är mängden fett som det är fel på, men att det saknas en (eller flera) sorters fett.
    Jag har börjat med att i alla grytor och rätter som jag gör, så har jag i lika mycket späck som själva huvudingrediensen, t.ex. nöt, grytbitar, nötfärs, viltfärs mm. Späck är alltså vita på sidfläsk (och på bacon), finns att köpa på ICA här, heter svålfritt späck, kostar nästan ingenting, är förmodligen tänkt att hänga ut till fåglarna gissar jag.

    Jag använder aldrig vegetabiliskt fett, annat än (daglig dos) kokosolja (huvudsakligen i morgonkaffet). Men, jag har alltså ökat det animaliska fettintaget rejält. Och du, det räcker med en kattportion för att jag skall vara o-hungrig halva dagen! Det är helt enkelt omöjligt att äta mer än två mål per dag. Nåt mellis i form av ost med smör på kan det bli, eller kokt ägg med lite smör till.

    Trixet? Jo, jag kör späcket genom köttkvarnen, det kommer alltså ut i samma form som köttfärs. Sånt fixar annars butiker med egen chark om man ber om det. Poängen med malt späck är att lägga det i grytan först, på med värmen och allt smälter till en helt klar vätska. Därefter skickar man i resten, nötfärs t.ex. kanske en påse frysta broccolibuketter, några svampburkar, allt möjligt. Och nån sked kokosolja. Lax?

    När man sen käkar anrättningen så slipper man helt ifrån de sällsynt svårtuggade fettbitar som annars gör att man plötsligt måste räkna sig till de mest kräsmagade…
    Fettet syns inte! Man känner knappt smaken av det alls! Det har liksom bara absorberats av allt det andra. Jämför gärna med Skaldemans bantarbiffar.

    Men, en varning är på sin plats: det är fruktansvärt extremt mättande!!! Äter man samma mängd (volym på tallriken) som man är van vid, då mår man INTE bra den dagen, det blir på tok för mycket.

    Alltså, en kattportion är vad som gäller. Serveras gärna med t.ex. surkål. Och till helgen ett halvt glas rödvin.

    Ju mer man blandar i grytan av olika råvaror, desto större är sannolikheten att du får i dig de näringsämnen som kroppen behöver. Alltså: mixa i allt möjligt.

    För kroppen har ju bara ett enda sätt att signalera både energibrist OCH näringsbrist OCH alla former av ämnesbrist: hunger.

    Håller tummarna för dig!

    • Du har haft rätt förr när det gäller mig och vem vet om du inte har det den här gången också. Jag var bortrest förra helgen och fick i mig mindre kokosfett än vanligt. Brist på välmatat LCHF-kaffe helt enkelt.
      Jag äter mest animaliskt fett med kokosfett som undantag, i form av smör. Ibland lite olivolja och rapsolja i form av majonnäs. Ister finns i frysen, jag räddade en stor hög när vi hämtade årets ungnöt. Skall göra som du säger och mala ner det.

    • Tack för tipset, Early Bird!

      Även jag får vara vaksam så att jag får i mig tillräckligt med fett. Förr gjorde vi bantarbiffar med späck men då fick vi beställa späcket i affären. Ska se efter om vår nya ICA-butik har det hemma. Annars får vi be dem ta hem.

  12. tror du har helt rätt att det nog är någon neurotransmittor trixar till det. Men som den engelsktalande värden säger – pick yourself up, dust yourself off and start all over again. 🙂

  13. Om man gillar pepparkaksdeg har jag lösningen här:

    Pepperkaksdeg/-godis

    25 g smör, rumstempererat
    1 ägg
    4 dl mandelmjöl
    0,5-1 dl sukrin
    3-4 tsk pepparkakskrydda
    (blockchoklad)

    Mixa smör, ägg o sukrin.
    Blanda i resten.

    (Forma små bollar, frys
    Doppa i smält choklad.)

    Glufsa med gott samvete!

  14. Åh, vad jag känner igen mig. Du är inte ensam. För mig blir det speciellt svårt i advent. Mörkt ute och många frestelser.

    • Advent är för mig svåraste tiden på året. Jul och nyår går normalt betydligt bättre. Vi får hålla varandra i handen och kämpa, det är snart över för den här gången.

Kommentarer inaktiverade.