Oj vilken intensiv vecka det blev efter kryssningen. Jag hade ju som alla andra tänkt göra ett litet reportage med bilder och resumé, men jag har inte hunnit. Jag har så många projekt igång så hälften kunde vara nog.

Först av allt!

Redan i Värtahamnen, i Silja Lines VIP-lounge där alla talare och medverkande samlades sista stunden innan avgång, träffade jag en blomsterbukett dvs tre snygga tjejer som verkligen stack ut i mängden om man avser kryssningens medelålder. Redan då kände jag att det här skulle bli något särskilt. Jag hade inte träffat Martina eller My (den tredje var Mys kompis) men det var omöjligt att ta fel. Inte ens jag missade att känna igen dem. Så här efteråt är det en av de bestående intrycken efter 7 kryssningar – vi har nått en väldigt mycket yngre publik, samtidigt som alla i min egen ålder också verkar tycka att det vi gör är attraktivt. Det känns väldigt roligt och inspirerande.

 

På kvällen var det gemensam buffet i Siljas Galaxys stora Buffetmatsal och det blev så till slut att vi fyllde hela, det var till och med så att alla inte fick plats. En orsak kan vara att sällskap som kommer tidigt sätter sig vid tomma bord, även om det finns plats för dem vid bord som är påbörjade och sen när det kommer större sällskap mot slutet så måste de dela upp sig och i slutänden kan det vara enstaka stolar lediga om man verkligen letar, men det är svårt att ha uppsikt över en lokal för 550 gäster när det alltid är folk i rörelse runt buffetborden.

Som arrangör kan jag ju nämna för de som undrar att Silja Galaxy serverar sin vanliga buffet även när det är bara LCHF-are i matsalen, det är alltså inte en för oss anpassad buffet även om vi hintat dem innan om att det kanske inte kommer att gå åt lika mycket av en del rätter som det normalt går åt mycket av. En eloge till dem att de ändå förstått så mycket att det numer står vispgrädde vid kaffet. De första åren fick vi tjata. Kokosfettet som serverades hela tiden är det Karin Eldh som släpar dit varje år. Eloge till Karin!

Samlingsplats för minglet efter middagen var i baren på övre plan i Starlight Palace där det var dans och uppträdanden under kvällen. Tanken var inte att alla 550 skulle stanna där hela kvällen, utan att det skulle vara lättare att hitta varandra för dem som önskade sällskap. Båten är ganska stor och när gänget väl sprider ut sig är det svårt att veta vilka som hör till gruppen. Jag försökte även i år med namnlappar som igenkänningstecken men det blev rätt rörigt innan alla fått sina. Tidigare år har vi haft en lång bänk med etikettarken i bokstavsordning men det fanns ingen sån plats tillgänglig i år. Till slut löste det sig… 🙂 … tack för tålamodet.

På morgonen var det frukost, utdelning av Goodiebags och välkomsthälsning på programmet för min del. Det var mäktigt att stå framför alla dessa förväntansfulla människor som satt i två plan för att få plats.

Där förstod jag att Karin Eldh och jag faktiskt startat något som blivit stort under åren. Det börjar bli dags att skriva ner vår historia för man glömmer med åren.

Efter oss följde en lång rad av talare: Andreas Eenfeldt ”Kostdoktorn”, Ann Fernholm ”Ett sötare blod”, Ralf E Sundberg ”Docent Ralf Sundberg kommenterar”, Mats Lindgren ”Fet hälsa” och Minnesmästaren Mattias Ribbing. Var och en förtjänar en egen recension men sammanfattningsvis så är det väl värt att höra dem alla igen.

På eftermiddagen gjorde vi något vi inte gjort tidigare och det var en uppdelning av talarna efter intresse. Vi har tidigare år fått önskemål om detta och nu var det dags att testa. Karin gick därför till Konferensen med alla som ville lyssna på Per Wikholm, Göran Sjöberg och Björn Hammarskjöld under temat Djupare insikt, medan jag gick till Moonlight Dance Bar med alla som ville lyssna på ”Ungt och tränande” Monique Forslund ”Lifezone”, My och Martina (se länkar ovan) och Jonas Bergqvist ”Get the Lifestyle”.

Just den här veckan har det känts konstigt för mig att skriva om kryssningen. Jag nåddes av budet om att Lars Wilsson precis har dött och eftersom jag har så starka minnen av honom just från någon av våra första kryssningar så kändes det väldigt tomt. Lars var gammal redan när jag lärde känna honom. Jag har bara läst hans böcker, aldrig hört honom hålla föreläsningar. För mig är han helt klart en av pionjärerna inom lågkolhydratkost i Sverige. Det är han som hävdat att ”människan bör äta den föda som hon genom evolutionen blivit anpassad till”.Långt före både Sten Sture Skaldeman och Annika Dahlqvist. Han var fantastisk att prata med och jag minns särskilt hur jag och min man hade ett långt samtal med honom under en kryssning om hundmat och om hur viktigt det är att våra husdjur får artriktig föda för att må bra. Det var han som lärde oss läsa innehållsförteckningar på hundmatsförpackningar (de är inte uppställda på samma sätt som människomat).

Vila i frid Lars och tack för din långa gärning, vi glömmer dig aldrig!
Vi alla som minns dig ska göra vad vi kan för att föra budskapet om
Välfärdens Ohälsa – naturlig mat, naturlig hälsa

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka