Vägskäl

Ibland hamnar man i ett vägskäl. Har man tur finns det skyltar som ger en tips om vilken väg som är rätt.

vägvisare2

Enskild väg
Vägen som leder till mina inre beslut. De där som ingen annan har med att göra.

Inrättning
Tänk den dagen vi kan gå till ett vanligt matställe och äta mat vi mår bra av. En självklarhet för många, en utopi för många av oss som kämpar.

Lokalt mål
Ha inte förstora målsättningar, ta en dag i taget och gör så gott det går.

Turistmål
Ta hjälp av andra. Besök de platser som trots allt finns för hjälp och inspiration.

Tillfällig
Även om det är tungt just nu, tänk på det som något tillfälligt. Det kommer en ny väg som leder till målet. Den är bara under reparation just nu.

Kanske långsökta funderingar för många. Men precis så här tänker jag själv just nu. Jag har länge stått och tvekat i ett vägskäl. Tvekat betydligt mer än jag gjort de senaste 10 åren. Är det värt kampen? Orkar jag fortsätta? Mår jag allt sämre av att inte strunta i allt och låta det bli som det blir?

  • Jag har just nu inte ork att planera och laga varenda tugga jag ska äta. Jag jobbar för att jag måste och rationaliserar bort det jag kan avstå ifrån att göra. Dit hör planering och matlagning.
  • Jag har inga vattenhål i min vardag som fungerar så bra att jag känner mig trygg. Vi har en skolmatsal där maten är subventionerad och inte en dag av 10 passar det mig att äta där. De matställen som finns i omgivningen fyller inte heller mina krav relaterat till vad det kostar. Mitt liv bygger på om det ska fungera att jag har med mig matlåda varje dag. Det har jag inte just nu. Då avstår jag helt från att äta, eller så äter jag fel.
  • Jag orkar inte hela tiden avstå från det som bjuds i min tillvaro. Senast var det smörgåstårta på en begravning. Gången innan var det ”sammanträdesfika” och någon gång dessförinnan var det restaurangmat där valen var för få och framförallt för magra.

Det finns ingen väg tillbaka till något som ändå inte fungerar. Det vet jag. Jag har gett upp många gånger under de här 10 åren och efter någon tid har jag insett att det blir bara sämre av att ge upp. Men om man inte orkar lyfta sig själv i håret en gång till? Om man bara gör några avsteg ibland, för att de just då är enklast (tex smörgåstårtan på begravningen) och så fortsätta sen?

Tjohej, så enkelt är det inte. Man sjunker snabbt ner i ett träsk och sitter mentalt fast i den där gyttjan. Det är betydligt värre att ta sig upp och det blir inte lättare med åren, Fråga mig och jag svarar att det blir värre med tiden. Jag har sen länge insett att det är omöjligt att kompromissa och vill man gå den enklaste vägen är det bara att kämpa.

Thess Olofsson (http://lchfthess.blogspot.se) made my day den dagen hon på bloggen skrev att hon fortsätter med LCHF så länge hon vill vara frisk, pigg, smal och snygg. Det är ju precis så det är. Hur tungt det än känns finns det inga alternativ.

Just nu kämpar jag med ett vägskäl som börjar nästa vecka. Jag skall bo i vår husbil utanför Friends arena i Solna hela veckan och umgås med hästar och hästfolk under Sweden International Horse Show. Under alla år vi har varit med, har maten varit största problemet. Jag har vägrat att följa strömmen genom att äta i funktionärsmatsalen. Jag vet ju sen innan hur omöjligt det är. I år tänker jag annorlunda. Jag är anmäld till matkuponger och kommer att göra så gott jag kan. Det blir en ny upplevelse som det förmodligen finns anledning att återkomma till.

Varför? Jo för att jag orkar inte använda dygnets vakna timmar till att hitta mat på en byggarbetsplats gjord för snabbmatställen. Tidigare år i Globen har varit jobbiga nog, trots att ICA Globen och Blues Bar och kök (LCHF-certifierad krog i Globen Shopping) funnits på gångavstånd. I år finns ingenting mer än snabbmat vad jag vet ännu. Jag kommer att ha lite reserver i husbilen, men jag har inte ambitionsnivån att laga någon mat där. Den skall främst användas för att slippa pendla hem nattetid/tidig morgon.

SIHS

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

20 svar på ”Vägskäl

  1. Helt OT:
    Eftersom jag i dag upptäckt att det finns en person som – i och för sig på andra sorters sajter – börjat använda den signatur jag använt i närmare tio år vill jag härmed meddela att hon inte är jag. Jag kommer hädanefter inte att använda mig av nicket Kattmoster.

  2. Är det inte bedrövligt att det ska vara så svårt att få bra mat. Vi hade gäster under hästshowen och de fick gå iväg en bra bit för att kunna få en vettig lunch. De äter inte lchf men vill inte äta skräpmat. Kan också bli trött på att alltid hålla på och trixa och krångla. Brukar hjälpa till på jakter och kan inte be om specialmat, tar istället med mig eget. Men är det många och långa dagar orkar man inte alltid och då får man äta det som bjuds.

  3. Jag vill sååå gärna gå ner i vikt… utan att väga och mäta utan bara äta rätt… trodde jag hittat det i LCHF. Efter nu 2.5 månad, där jag gick ned 3 kilo de n första veckan har det inte hänt ett skit, och nu börjar jag även gå upp igen, verkar det som… Är 68 år och äter strikt LCHF, max 5 gram kh om dagen och ca 60 gram protein, och smör, majonäs, kokosolja, fettkaffe… osv. svårt räkna gram där. Menar stämman nu att cirka en halv deciliter fetmjölk (3%) i kaffet på morgonen eller ibland grädde, ska vara boven till allt… Jag har läst Skaldeman och köpt hans koncept, men inget händer… Jag mår bra, men ingen större skillnad från innan jag började då jag inte hade några direkta besvär och inte är sockerberoende eller äter kakor bullar. Har alltid varit strikt med potatis, ris, pasta…Men sallader och grillade grönsaker och rotfrukter var det ofta.

    Nu misstänker jag mina vitamintabletter i brusform, inget socker men sötningsmedel…? Men då kommer jag ju osökt tillbaka till petitesserna, och räknandet som ju är det tråkiga med viktväktarna och andra metoder… Ska man verkligen behöva gå ner på fettkaffe och fett kött enbart…? Skämtar lite där, men ändå med allvar…
    Vad är problemet? Vissa säger sluta med godis, kakor och småätande så går du ner per automatik… Men så är det ju inte…

    Är med i några Facebookgrupper, men blir bara förvirrad av allt som skrivs,
    nollkolhydrats-bullbak, lugnande ord som att: ”det kommer jag LCHF:ade i 10 år och sedan kom viktnedgången” eller alla som svarar med att berätta om sin egen stora nedgång och hejar på… osv. ja ni vet… alla goda råd som går stick i stäv med varandra…

    HJÄLP!!!

      • Ser fram mot det… Tack…
        Har slutat med vitamintabletterna, men inget händer…
        Är jag är dömd till att vara livslång tjockis…???

        ;o(

        • Hej May. Är första gången jag varit inne på denna blogg och häpnas direkt över alla ”rop på hjälp” Fastnade lite för dina rader skulle vart kul och höra lite mera hur du äter tränar etc. Ser också samma problem som många andra med uteätande, fester där man inte kan komma undan etc. Kändes på nått sätt som du har nått beroende som du inte ändrar på vilket kan va ett hinder. Mvh Nisse

  4. Hej, jag har pa senare tid mer och mer insett att allt inte bara handlar om mat. Miljon vi lever i ar ocksa viktig, och paverkar oss mer an vi tror. T.ex. somncykler under vintern och exponering infor datorer, ipohones etc…. Titta pa Jackkruse.com for mer info om detta.

    En annan, relaterad, sak: Har du provat kallterapi –kalla duschar eller bad m.m.? Det verkar, enligt neurokirurgen som jag lankade till, ha liknande effekt pa kroppen som ketogen kost, dvs det ”botar”/lindrar manga av de moderna valfardssjukdommarna, samt leder till viktnedgang och mer muskler. Han tappade sjalv 70 pounds genom att exponera sig infor kyla… (Sok pa ”cold thermogenesis protocol” pa hans blogg.) Ett annat tips han har ar att ata mer skaldjur, ostron, fisk och sjogras. Varfor far du sjalv lasa om pa hans blogg. (Finns aven en sida med podcasts med honom, da bloggen ar ganska svar att greppa i borjan…)

    Tips om ”matsack” pa restaruranger: Jag har alltid med mig en lite plastburk med kokosolja (for mat, finns i storleken 2X2 cm) i handvaskan, som jag sedan haller i kaffet under lunchen (till min parners fortret, men ja ja… 🙂 ).

    Till datorn pa kvallarna, sa att somnen ej stors: Har du installerat f.lux?

  5. Kolla restaurangen precis bredvid Dalvägen 4. Det är ca 500m från Friends Arena. ”Hälsotallriken” är ganska ok – du pekar och väljer själv varje sak som du vill ha på tallriken.

  6. Ja det är svårt att få till det med maten.
    Min dagliga lunch består i två kokta ägg, en liten burk tonfisk, och majonäs.
    Häller bort oljan från tonfisken och blandar istället i majonäs.

    Jag kokar ägg för hela veckan som jag har i kylskåpet på jobbet, där jag också har en tub majonäs. Tonfiskburkarna har jag i mitt skåp.

    Ska jag iväg nånstan blandar jag allt i en burk och tar med mig en gaffel. Äter på ”tre röda”.

    För mig som inte gillar att laga mat, samt att restaurangens mat inte passar mig, är detta helt perfekt. Mina arbetskamrater har numer vant sig 🙂

    Min frukost är en kopp kaffe med kokosfett och smör. I med kokosfettet o smöret, sen på med kaffet. Rör några tag med skeden och sen dricker jag. (har inte listat ut än varför det skulle behövas mixas/vispas som några gör. Får prova nån gång)

    Är jag på snabbmatsrestaurang tar jag tre cheeseburgare och kastar bort brödet.

    • Jag har ätit lika spartanskt som du under många år och jag är så less. Less på utanförskap. Less på tråkig mat. Less på att heka tiden vara ett steg före i planeringen. Det tar så mycket energi.

  7. Hej Margareta, du låter lite uppgiven och nere. Tråkigt om det är så. Önskar jag kunde peppa på något vis, du har varit en stor inspirationskälla för mig.

    Själv har jag inget annat val än att äta min lchf, får annars fruktansvärd migrän, vilket jag har haft i dag. Tror jag fick i mig gluten i lunchen ute i fredags.

    Du har väl provat allt vid det här laget. Äter du nötter? Jag brukar äta nötter med massor av smör när jag inte kan hitta något annat. Om jag äter det till frukost orkar jag sällan äta något förrän vid middagstid.
    Lycka till med hästveckan! Jag håller tummarna för att du ska hitta riktig mat och få må bra!

  8. Jag funderar allt oftare på hur det går sen då/om man inte längre kan bo hemma eller klarar av sin egen matlagning. Vägvalen: svälta ihjäl eller bli sjuk av maten och dö av det. Bor i Finland och vi är ljusår efter Sverige i det här, så det är en reell hotbild för mig. Äggkokare bra idé, skulle kanske lösa problemet!

  9. Önskar jag bodde så nära att jag kunde komma förbi med ett lass matlådor.

    Att äta ”borta” eller ”ute” är hela tiden min svåraste sak att hantera.
    Begravningssmörgåstårtan åt jag fyllningen av och dolde brödresterna under servietten. Tacksam för första gången att jag i grundskolan åt i en ”mata” där man inte fick slänga mat. Man blev skicklig med sevietten…Trodde aldrig den kunskapen skulle vara användbar.
    Hoppas du kan helt överraskande hitta någon vid Friends som har bra och god mat för dig.

    • Det är svårt för de flesta av oss. Borta och ute är också stor skillnad. Borta ställer mer krav på mitt uppträdande än ute. Jag kände inte för att vara krånglig på begravningen. Det kändes bättre att vara närvarande. Det var inte den sortens smörgåstårta som hade gått att sortera, snarare den goda och kladdiga varianten. Man kunde knappt ana att det var bröd i den. Det var min mage som berättade det efteråt (berättar än om jag ska vara ärlig).
      Jag skulle gärna betala någon för att komma med ”matkasse”, men det finns väl ingen LCHF-kasse med färdiglagad mat som passar mig.

  10. Intressant vinkling med vägskyltarna! Bra, tycker jag!
    Hoppas att matsalen erbjuder ost och annat pålägg som du kan ta. Du kan väl ha en äggkokare med dig och koka ett lass ägg (min har plats för 7 ägg) och ta med dig, samt en ask Bregott, till matsalen. Då kommer du att bli mätt och det är inte heller förenat med någon direkt arbetsinsats.

    • Jag vet inte vad som finns i den här matsalen eftersom det är helt ny organisation. Det kan ju bli precis vad som helst. Det roliga var att man fick välja antingen veg, laktos eller gluten. En kombination gick inte. Glutenfri veg tex var inte möjligt och inte heller gluten- och laktosfri.
      Jag valde ingenting, för glutenfritt brukar vara sämre och vägvalet laktosfritt får jag skippa den här veckan. Bra idé med äggkokaren. Det kan jag lätt ha en i husbilen och koka på morgonen och ta med mig. Vi får ingen frukost (de flesta bor på hotell) så den ska jag ändå fixa. Jag funderar på en liten glasburk med kokosfett till kaffet 🙂

  11. Jag känner sååå med dig. Ibland är det bara för jobbigt. I ditt fall p.g.a. arbetet, i vårt fall p.g.a. sjukdom. Man orkar helt enkelt inte med att planera och laga mat. Samtidigt finns det ju – egentligen – inget alternativ.

    Även jag har tänkt att ”jag äter som vanligt folk och så får det bli som det blir” men jag blir snabbt så mycket sämre att jag återgår till LCHF. Det finns helt enkelt inget annat sätt att äta för oss med rejält förstörda kroppar.

    En tanke bara: Du måste arbeta för din försörjning men måste det vara som anställd? Du verkar vara en fena på datorer och skulle kanske kunna åstadkomma något eget som gör att du kan slippa bortamaten?

    Lycka till med maten och hästarna!

Kommentarer inaktiverade.