Livstecken

Det kom ett mail från en trogen läsare som undrade vart jag tagit vägen.

Jag renoverar köket…och kraschlandade i samband med en Italienresa.

Återkommer med en resumé när det lugnat ner sig lite.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

10 svar på ”Livstecken

  1. Som man bäddar får man ligga. Jag åt fel mat och kroppen svarade med att bli sjuk. Jag är inne på tredje veckan nu och känner mig inte frisk ännu.
    Köksrenoveringen tar all fritid och lite till så det är svårt att få ihop allt just nu 🙂
    Jag överlever och kommer igen – det blir roligt och inspirerande med ett nytt kök.

    • Eländes, elände. När man har blivit kolhydratkänslig är det inte mycket som behövs för att kroppen ska gå i däck. Jag känner så väl igen det. För mig räcker det med lite nötter (omega 6), som är så gott… 🙁

      Det fattar inte de där unga, friska männen som far runt på Kostdoktorns blogg och propagerar för kolhydrater. Där gör Ann Kristin ett mycket gott jobb. Själv orkar jag inte.

      Hoppas du fått ordning på kosten igen och att kroppen svarar positivt.

      • Ja,jag har undrat var du är, kattmoster? Få se när jag lessnar på alla unga friska män ;)! Än ser jag det som rehab för min hjärnskada!

        • Jag finns här, Ann Kristin, men läser mest numera. Min psoriasisartrit är väldigt svår och i kombination med en luxerad höft med artros är det ingen lek. En släng av gikt har jag också av och till. Som om inte det vore nog har jag, för försäkringskassans skull, känt mig tvungen att pröva ett antal olika biologiska läkemedel som inte gjort ett dugg nytta, däremot gett svåra biverkningar. Senaste preparatet gav neurologiska besvär, synnedsättning och hjärtbesvär. Tack och lov har de besvären avklingat efter det att jag slutat med ”medicinen”.

          Strikt LCHF mildrar men räcker inte ända fram. Det är kanske så när man närmar sig sextio och har ätit fel under en stor del av livet. Vad jag önskar att jag fått vetskap om LCHF när jag var ung! Men – det är bara att kämpa på och vara glad över de förbättringar man trots allt uppnår med hjälp av kosten. Som tur är finns ju också internet där vi 50-talister kan stötta varandra.

          • Bra att du hänger kvar, jag saknar dig! Visst är det skönt med de som sitter i samma sits och har samma erfarenheter, någorlunda. Visst, jag gillar olika 😉 och köper absolut att vi behöver utsättas för andras livssyn och livsresa…men ändå!

            Jag har en j*vla dag idag, men oftast inte mer än en i taget, sedan får jag lite andrum. Försäkringskassan har varit förstående, och vården accepterar min vägran att äta medicin. Värktabletter värre än Alvdon funkar inte, så det är vad jag tar. Inte heller jag får lika stor utdelning av lchf som många andra får, men hoppet är det sista som dör. Jag vill så gärna kunna jobba igen, och senaste 1,5 året har det bara inte gått. Det är sannerligen en tröst att det finns fler! Nu tänker jag på Margareta och hennes kök 😉 Ha en bra kväll!

            • Tack för vänliga ord! Hoppas du mår bättre i dag!

              Som kroniskt sjuk har man ju åtminstone den trösten att man lär sig hur sjukdomen funkar och vet att dåliga dagar följs av bättre dagar. I början hade jag svårt att acceptera de dåliga dagarna men nu tänker jag bara ”jaha, så det är en sådan dag” och tar det extra lugnt.

    • Vi har alla varit där och man kommer igen. Utan dig klarar vi oss inte! Ett nytt kök är en gåva, och en förbannelse 😉

  2. ojdå…hoppas inte kraschen blev för hård…hoppas på att få läsa din blogg snart igen, kram
    🙂

  3. Kära Margareta! Ta den tid du behöver för allt med kök och annat. Återkom när du orkar- vi trogna läsare finns kvar! Styrkekram till dig!

Kommentarer inaktiverade.