Sur eftersmak

Det är inte så roligt att komma hem efter en lång och trevlig resa. Vågen var inte snäll, ketonerna lyser med sin frånvaro och blodsockret är högre än vanligt.

Jag vet vad som är orsaken, men det är ingen tröst när man skall in i någon form av klänning och gifta bort äldsta dottern inom kort.

Det blir för stora portioner när man äter ”borta” hela tiden. Standardportioner som serveras när man äter ute är för stora för mig, även om innehållet är helt ok kolhydratmässigt. Jag har ännu inte lärt mig att lämna god mat. Dessutom har jag en förmåga att äta när jag får chansen eftersom jag sällan vet när det blir tillfälle nästa gång.

Det är för fettsnålt hur mycket man än försöker tillföra fett så blir det för magert. Det märks inte minst på utebliven morgontidning.

Jag gjorde illa mitt högra knä ganska tidigt under resan och har sen dess bara kämpat för att klara av alla strapatser (is under fötterna är inte alltid så lätt att hantera med packning) , det innebär att om rörelse påverkar så har jag rört mig ännu mindre än vanligt. Detta stackars knä har varit utsatt ända sen 1988 och bara det här halvåret har jag överansträngt på tok för mycket flera gånger.personvåg

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

10 svar på ”Sur eftersmak

  1. Tack för allt, Margareta! Ni gjorde ett kanonjobb här uppe!
    Ledsen för din skull att det resulterade i surt efter, men jag tror du gör rätt i att verkligen ”nolla” under några veckor (4-6) Det är det enda som ger mig riktigt pålitliga resultat, verkar det som.
    Hoppas knät blir bättre snart och att vi ses snart igen!!!

  2. Vilka kreativa läsare jag har! Det är tur att vi är olika allihopa och därför kan dela med oss av både bra och dåliga erfarenheter.
    Själv är jag mer och mer inne på att börja äta en ganska enkelsidig kost, för att utifrån den återigen fatta vad jag kan äta och inte.

  3. Hejsan!
    Ett tips om man får för mycket mat när man äter ute:
    Be att få en låda för att ta med maten hem. Det gör jag alltid, för jag tycker verkligen inte om att slänga mat. Och kroppen blir lugn och nöjd. Dessa matrester kan man äta till frukost nästa dag och kanske lägga till extra fett då. Jag är verkligen inlärd att man ska äta upp, men om jag tar resterna med mig tycker psyket (i alla fall mitt) att det är jättebra och jag behöver inte tvinga i mig allt. En annan bra grej är att tänka att man aldrig ska äta sig mer än 80%mätt. I en global undersökning av människor som levde och var friska länge, var detta den gemensamma nämnaren.

  4. Det var trist att höra, eftersom du jobbar för alla oss andra. Ju längre in i kroppens mysterier jag kommer, desto mer klar blir jag över att födoämnen har en enorm effekt på hälsa och vikt. Det är så viktigt att hålla proportionerna mellan protein/fett/kolhydrater. Jag har väl inte riktigt trott att utfallet kunde vara så kraftigt, men efter fem månaders strikt lchf gjorde jag ett experiment och provade en dl kokta makroner. Efter några dagar hade jag två kilo vätska i kroppen och kunde knappt gå (igen). Nu lär det ta en vecka innan jag blir människa igen. Det tar tid att verkligen få in i huvudet att det verkligen finns rent gift i simpla saker som mjöl och socker.

    Det är verkligen inte enkelt, för det är tydligt att även för mycket protein och fel proportioner har negativa effekter. Numera ser jag på mat som bränsle, och försöker koppla bort ”mysfaktorn” och all hype runt mat. Det jag äter ska vara av bra kvalitet, hållbart och miljömedvetet, men mat behöver inte göra mig lycklig. Det känns som en väldig befrielse, eftersom mat nästan alltid har lett till en kvidande timmes plåga på soffan, hur goda pastarätter och julbord jag har åstadkommit. Nu är mat medicin, och jag behöver inte kompisäta eller fika för att andra ska bli glada.

    God bättring med knäet! Det är i alla fall halkfritt numera, och våren piggar ju upp själen.

  5. Jag har alltid problem med saltet iom att restaurangmaten saltas för mkt och får därför viktpåslag som ligger kvar ett tag.

    • Det är ett gissel det där med att inte kunna lämna kvar på tallriken, uppfostran sitter och man äter upp ALLT! Hoppas knät snart blir bättre!

  6. Det ordnar sig med vikten…
    Nu är det snart sommar med sommarprimörer och utevistelse…

    • Sommarprimörer? Är du tokig?! 😉

      För oss som måste äta strikt är sommarprimörerna en riktig fallgrop (i alla fall för mig). Bara lite av det och lite av det, för det är ju bara sommar en gång om året och lite måste man ju få unna sig… Nej, primörerna ska vi passa oss för och istället hålla oss till vår vanliga kost. Skygglappar på i affären.

      Att äta borta leder i regel alltid till problem hur strikt man än försöker vara. Det smyger sig in både det ena och det andra när man inte själv har koll på det som serveras. Och – fettet saknas ofta.

      Vad gäller stora portioner har jag också haft svårt att lämna mat, särskilt kött (eftersom djuret inte ska ha lidit och dött förgäves). Nu försöker jag att anpassa portionerna efter mitt behov men om jag misslyckas tänker jag att grisen/kon blir inte gladare av att passera mig. Enligt min mening ska vi sträva efter lagom portioner men acceptera att det ibland blir för mycket och att det då är bättre att kasta maten än att själva agera soptunna.

      Hoppas att du, Margareta, blir bra i ditt knä Själv har jag i dag varit på provtagning på sjukhuset, iförd rullstol. Det är en fot som krånglar men förhoppningsvis blir den bra igen. Den som uppfann rullstolen borde dock få medalj. 🙂

Kommentarer inaktiverade.