Tack Kostfonden

Vi är mitt uppe i en värmebölja av sällan skådat slag. Tittar man på Europakartan och ser regnväder i länder som är kända för värme och sol den här årstiden och själv vet att vi normalt undrar om syren ska slå ut till skolavslutningen och ser syrenbuskarna utblommade redan i maj och som ersättning blommar rosorna som vi normalt inte ser förrän efter midsommar, ja då undrar man. Detta efter en vinter som kom både sent och var ovanligt kall.

Inget är som vi trott och då kanske vi måste rita om kartan.

Det finns många kartor som måste ritas om i takt med att vi blir klokare. Därför blir jag så glad när Kostfonden (med Ann Fernholm som initiativtagare) fått igenom nya studier på vilken kost som bäst fungerar för både Diabetes typ 1 och typ 2.

För er som inte känner till Kostfonden rekommenderar jag deras hemsida. En fond som drivs på samma villkor som tex Cancerfonden och Hjärt- och Lungfonden, med kontrollerade insamlingskonton i 90-serien.

Jag själv har prediabetes (tidigt stadium av Diabetes typ 2) sen 1990-talet och fick 1993 av en överläkare på Södersjukhuset höra att om jag fortsätter sköta kosten (enbart noll gram intag av rent socker gällde det då) skulle jag skjuta min diabetes (typ 2) framför mig. Att den sjukdomen skulle bryta ut förr eller senare fanns det ingen tvekan om. Nu har det gått 25 år och jag är inte ens ”pre” som jag var då. Jag är fortfarande helt medicinfri och de allra flesta dagar ligger mitt fasteblodsocker under 6,1 som är gränsen. Det förekommer dagar över både 6,1 och även någon enstaka över 7,0 som är den riktiga diabetesgränsen, men inte tillräckligt ofta för diagnos och jag vet själv förklaringen till när det händer. Jag har gjort avsteg i kosten.

Vi är numer tusentals som vet hur det här med kostbehandlad diabetes (både typ 1 och typ 2) fungerar och ändå räknas inte vi. Vi är bara anekdoter. Forskning som leder till riktiga publicerade studier kräver så mycket mer. Det ska vara flera bestämda grupper och strikta regler. Tex ska metoden och resultatet redovisas tillräckligt noggrant så att vilken forskare som helst, var som helst ska kunna göra om samma sak och få samma resultat. Då räknas det på riktigt och man kan i bästa fall rita om kartan och ge bättre råd till de diabetiker som kommer till vårdcentralen när de redan fått skyhögt blodsocker. Dit kom aldrig jag tack vare den där överläkaren som varnade mig i tid.

Att vi vanliga människor som redan kan det här med kostbehandlad diabetes vet hur det fungerar räknas inte.

När jag var inskriven på diabetesmottagningen gick jag dit för att få veta mitt HbA1c (långtidssocker) och för att få mätstickor på recept. Sista gången jag var där sa sköterskan att jag inte längre fick något recept. Jag hade för bra värden och behövde inte mäta längre.

Stopp nu… här finns ett tankefel…

Varför hade jag bra värden?

För att jag mätte mitt blodsocker och utvärderade hur kosten påverkade.

För att jag tog konsekvensen genom att inte längre äta blodsockerhöjande mat.

Vad händer då om jag slutar mäta?

Vi kom aldrig överens, så sen dess går jag inte dit. Istället betalar jag mina stickor själv och får ibland mitt HbA1c mätt via annat besök på VC annars betalar jag öven det själv.