Billig grädde – till vilket pris?

Jag läste ett riktigt ilsket inlägg på Facebook om Arla och deras importerade grädde. Tonen var kanske i häftigaste laget, men jag förstår upprördheten!

(Länken till inägget finns här på mitt Facebookkonto ”Vägen till 65+”)

Den enda produkt från Arla jag köper just nu.
Till min hemgjorda kefir

Varför ska vi köpa billig grädde från Tyskland när vi har svenska mjölkbönder som kämpar för sin överlevnad? Dessutom en grädde med bara 30 % fett och tillsatt karragenan. Jag vill ha riktig svensk grädde, helst 40 % och utan tillsatser.

Men det handlar om något mycket större än grädden i kaffet.

Vad händer med Sverige om vi fortsätter att avveckla vår egen livsmedelsproduktion?

Vi talar alltmer om beredskap, kriser och vikten av att kunna klara oss själva. Samtidigt försvinner svenska bondgårdar och produktion flyttas utomlands.

Sverige är redan beroende av import för en stor del av vår mat. Vad händer om transporterna inte fungerar, drivmedel saknas eller andra länder behöver maten själva?

Då hjälper det föga att vi har billiga livsmedel i butikerna idag.

En mjölkgård som läggs ner startar man inte upp igen i en handvändning. Djuren, kunskapen, markerna och mejerierna måste finnas kvar. Livsmedelsberedskap kan inte byggas först när krisen är här.

Jag tycker det är märkligt att vi uppmanas att förbereda oss med vatten, konserver och vevradio, samtidigt som förutsättningarna för vår egen matproduktion försvagas.

Visst spelar priset roll, men vad kostar det på sikt att göra oss ännu mer beroende av andra länder?

Jag väljer svenskt så långt det är möjligt och gynnar gärna mindre lokala producenter. Inte för att allt svenskt automatiskt är bäst, utan för att jag vill att vi ska ha svenska bönder kvar även i framtiden.

Ät svenskt – medan vi fortfarande har möjlighet att välja!

2 svar på ”Billig grädde – till vilket pris?”

Kommentarer är stängda.