Det har varit tyst här. Väldigt tyst. Inte för att jag slutat intressera mig för hälsa – det vore nog svårt vid det här laget. Jag läser fortfarande, funderar, ifrågasätter och går igång på sådant som låter antingen väldigt klokt eller väldigt tokigt. Men jag har inte haft något särskilt behov av att ”nå ut”. Jag har haft fullt upp med att leva.

Sedan jag blev pensionär har mycket förändrats. Vi flyttade från hus med stor trädgård och närheten till Antons hästar till lägenhet, och där någonstans försvann en massa rörelse som jag aldrig hade tänkt på som motion. Förr gick jag bara ut och gjorde saker. I lägenheten kunde jag, innan Kox flyttade in och tog över ansvaret för min dagliga motion, bli sittande alldeles för mycket. Då var jag faktiskt duktig ett tag och hade påminnelser i telefonen som sa åt mig att resa mig och göra några enkla övningar. Tåhävningar bland annat.

Sedan gick det som det brukar gå med sådant. Jag glömde bort dem.

I morse fick jag upp ett klipp om blodsocker och vaderna. Det lät förstås misstänkt enkelt, och då vaknar jag. Jag har svårt för allt som låter som ”gör så här i en minut så händer detta fantastiska i kroppen”. Min första tanke blir ungefär: Jaha, vad är det de inte berättar?

Så jag bad min AI Gösta om en second opinion. Och den här gången fanns det faktiskt en riktig tanke bakom det hela. Muskler som arbetar använder glukos, och vadmuskulaturen är intressant eftersom den arbetar så mycket i vardagen. Inte magi och inte någon mirakelmetod, utan bara kroppen som fungerar ungefär som den är tänkt att fungera när vi använder den.

Och plötsligt kom jag ihåg mina tåhävningar.

Så det här är inte ett inlägg om att alla nu måste börja göra tåhävningar. Det är mest en hälsning från mig, och en påminnelse till mig själv om att jag tydligen redan visste en del saker som jag sedan lyckats glömma eller åtminstone förtränga.

Nu gör jag några tåhävningar regelbundet igen. 🤗 Det är bra att ha en trigger och för mig är det köket. Jag gör dem när jag väntar på något annat.