Det här handlar inte om ännu en diet. För oss som inte går omkring med hunger, sötsug eller särskilt mycket matbrus känns det logiskt att tänka att mindre mat borde fungera bäst.

Det är precis där min nya tanke kommer in. Stämmer det verkligen? Tänk om vissa kroppar håller fast ännu hårdare när signalen vid måltiden blir för svag. Det skulle kunna förklara varför jag ibland går ner i vikt när jag äter mer än vanligt.

Nu senast har det hänt under tre månadslånga Cleanser med PLC: januari 2025, maj 2025 och januari 2026. Det finns ett tydligt mönster som upprepar sig. Tre genomtänkta måltider på bestämda tider, plus kosttillskotten från Althos som viktiga byggstenar. Rivstart med minus 3–4 kilo första halvan av tiden och sedan platå utan att jag förstått varför. Jag gör ju lika. Eller…?

Min nya tanke är att kroppen i början får ett tydligt besked: ”Nu finns det äntligen färskt byggmaterial, släng det gamla du samlat i ladan.” En stark signal. Sedan händer något och jag står och stampar på samma vikt. Platåer är något vi överviktiga ofta fått kämpa med utan svar på frågan varför.

Platån under PLC-programmet sammanfaller med fastan. Och vad händer? Transportbandet stannar. Det som fungerade så bra. Bristol 4. Ni som vet, ni vet. Ni andra får läsa här. PLC-gänget är medvetna om problemet och rekommenderar därför lavemang precis i början av fastan. Gott så långt, men sedan?

Om transportbandet står still, var finns startknappen när maten sedan kommer in i samma tempo som före fastan? Kanske är det inte maten som förändras, utan det som ska föra den vidare. Hur mycket vet vi egentligen om den funktionen?

Om transportbandet väl har stannat är frågan inte bara vad jag äter, utan hur jag får igång själva startknappen igen.

En gång är ingen gång, men tre gånger är ett mönster. Jag kommer att göra sommarcleansen med början i maj, men den här gången utan fasta.