12 januari var det dags igen. Tredje gången jag och maken gör en 30 dagars ”Cleanse” med Premium Lifestyle Club. Det har blivit en del av årscykeln känns det som just nu.

Det är för tidigt för en utvärdering, mer som ett läge att stanna upp och notera hur det faktiskt känns.

Jag är mitt i en period där struktur och rytm tar mycket plats – måltider, pauser, rörelse. Det är inte där det oväntade händer, utan i kroppens respons.

Under fastan i går, som ingår för den som önskar, kände jag hunger.

Det är ovanligt för mig.

Jag känner oftare mättnad än hunger. Mättnad kan hos mig vara tung och ibland olustig, ibland med ett stråk av skam. Hunger däremot har varit sällsynt under många år. Så pass att jag aldrig riktigt sett den som något som saknas.

Sug efter något sött kan jag känna. Det är välbekant och tydligt något annat – mer kopplat till kick eller energi än till behov av mat.

I går var skillnaden tydlig.

Hungern var lågintensiv och tydlig. Den krävde inget, den bara fanns där. Märklig känsla.

Det fick mig att fundera över om hunger och mättnad inte är motsatser, utan olika signaler? Är mitt system kanske bättre på att stänga ner än på att signalera behov?

Jag noterade det bara och bröt fastan efter 40 timmar idag

Halvtid i cleansen handlar för mig inte längre om resultat, utan om att bli uppmärksam på sådant som annars lätt försvinner i bakgrunden. 30 dagar där jag följer ett protokoll och noterar vad som händer. Väntade och oväntade reaktioner.

Kroppen blir tydligare för varje gång.

Det har blivit ett behov