Ibland slås jag av hur länge jag har försökt förstå min egen kropp. 2017 skrev jag ett blogginlägg om matsmältningens transportband – långt innan “tarmhälsa” blev en marknad. Jag visste att något var fel, men det fanns ingen som kunde guida mig.
Förutom professor Karl E. Arfors.
Han ringde mig ibland som pensionär – inte för småprat, utan för att prata fysiologi, inflammation och varför kroppen gör som den gör. När jag frågade honom om min halsbränna, efter år av Gaviscon och Omeprazol, sa han bara:
“Du ska ta CITRON pressat i vatten.”
Det blev en vändpunkt.
Det var också första gången jag hörde någon säga att låg magsyra är vanligare än hög, och att hela matsmältningen faller när syran gör det. Sura uppstötningar uppståt när det saknas magsyra. Maten ligger kvar för länge och ”ruttnar” och resulterar i uppstötningar.
Idag – åtta år senare – läser jag artiklar från företag (Holistic nu senast) som säljer kapslar och protokoll kring samma sak. Det som var kontroversiellt då är standard idag.
Skillnaden?
2010-talet: problemen med ”sur mage” löstes med mediciner som neutraliserade magsyran.
2020-talet: problemen löses med kosttillskott som har motsatt verkan dvs tillför syra.
Samma problem, men olika mottagare av pengarna. Vården förr och nu hälsoindustrin. Citron eller Äppelcidervinäger i vanligt vatten är en bra lösning om ni frågar mig.
Det jag lärt mig är enkelt: Förstå mekanismen – inte marknaden. Det är därför jag fortfarande mäter, analyserar och tänker själv. Inte för att hitta en snabb lösning, utan för att förstå min egen kropp på riktigt.
Det var det intresset Karl E Arfors gav mig.
Det finns gamla blogginlägg från den tiden när jag lärde mig att sura uppstötningar beror på för lite magsyra.
Här är det äldsta tror jag: Matsmältningsstöd. Den som vill läsa fler kan söka på Arfors.
Hej,
Detta har jag läst om tidigare och jag försöker hitta mer info om.
Jag vill visa en person i min närhet som har problem och fått Omeprazol av vården. Jag tror ju dock att hen behöver syran istället.
Finns det forskningsrapporter eller andra länkar till litteratur jag kan ta fram och visa hen, eller själv läsa då jag är mycket intresserad.
Vänligen, H
Hej H, och tack för din omtänksamma fråga.
Jag blir alltid glad när någon vill förstå mer – särskilt när det handlar om att hjälpa någon man bryr sig om.
Det jag skriver om magsyra kommer ur min erfarenhet, som jag först fick av Karl Arfors, som vågade tänka friare när han inte längre var bunden av systemet. Bloggen är mer ett samtal än ett bibliotek.
Men själva tanken – att kroppen ibland blir feltolkad och att låg magsyra kan misstas för hög – är värd att utforska. Om du vill läsa vidare finns mycket internationellt under sökord som ’low stomach acid’ eller ’hypochlorhydria’.
Inom funktionsmedicinen som jag senare tagit del av är det självklart att många problem uppstår vid för låg magsyra. Som patient blev jag ordinerad saltsyrakapslar (HCL) med goda resultat.
Min text var mest tänkt som en liten väckare, något som kan öppna en dörr till vidare frågor. Ibland räcker det så. Jag påmindes häromdagen av en text jag inte minns var där det framkom att låg magsyra som problem nått ut betydligt längre nu än när jag fick upp ögonen, så helt okänt är det inte.
Och tack för att du följt med så länge – det betyder mycket.
Tack för ditt svar.
Har följt dig länge och funktionsmedicin är mycket intressant.
Jag ska googla och ta upp drt lite försiktigt.
Som alltid med vården tar det lite tid för ”nya” tankar och behandlingsmetoder att etableras.
Fortbildning ska ju ske men alla läkare läser ju inte alls. Och läkemedelsbranschen säljer ju inte ”citronvatten” som de kan sälja lozec.
Mycket inom funktionsmedicin ligger före vårdens rutiner, och det tar tid innan nya perspektiv får fäste. Det blir tydligt när man lyssnar på Fasciaguiden – och flera läkare jag känner privat bekräftar samma sak.
Vården är uppbyggd kring specialister som följer sina egna spår. Det är bra på sitt sätt, men helheten försvinner ofta. Allmänläkaren remitterar vidare dit det verkar passa, och sen blir ingen kvar som håller ihop hela bilden.
Så glad att du tar dig tid och lust att skriva. Har läst dig alltsedan du började blogga, och har uppskattat dig mycket. Kommer att sakna när/om du slutar. Liksom jag saknar Martina J.
Tack för dina fina ord, de betyder mer än du anar.
Jag har faktiskt både tid och lust att skriva – det är något som gör mig gott och hjälper mig att sortera livet. Det som ibland bromsar är inte brist på vilja utan snarare min egen process: jag tänker länge, vrider och vänder och vill landa i något som känns sant och hållbart innan jag publicerar.
Det är inte självkritik i negativ bemärkelse, mer ett slags omtanke om både texten och läsaren. När det väl lossnar så skriver jag av ren glädje. Så länge det ger mig den känslan kommer jag att fortsätta. Hur ofta var framtiden utvisa.