Att mäta är att veta

Idag är ämnet ”Att mäta är att veta” men du kan upptäcka en hel del utan att du mäter någonting. Var uppmärksam och skriv upp i en loggbok så att du minns vad du gjort eller inte gjort. Många hälsovinster handlar om att uppmärksamma vad som fungerar.

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om alla mina mätningar. Många tycker det är onödigt både att mäta och att veta och jag har full respekt för att vi är olika. Vi kan låta det stanna där. För mig är det viktigare att veta i tid och ha chansen att åtgärda så länge det går, istället för att vänta tills det är för sent. Jag är inte rädd för att få mätresultat och jag tror mig kunna hantera jobbiga provsvar, som många nämner som orsak till varför de inte mäter.

Jag tänkte dela med mig av vad jag observerar under en dag utan ett enda mätvärde, sådant jag antecknar i min loggbok för att kunna gå tillbaka och fundera på vad som hänt.


Loggbok i förtryckt kalender

  • Sömn klockslag för sänggående och uppvaknande har jag via min Withings sleep men kan lika gärna anteckna. Korta stolpanteckningar om hur insomning, natten och uppvaknandet varit. Drömmar? Toabesök? Störningar?
  • Toa nr 2, det jag brukar kalla morgontidningen här i bloggen. Jag skriver numer klockslagen och en kod som bara jag förstår. Regelbundenhet är väldigt viktig lärde jag mig medan jag kurerade SIBO. Tunntarmen ska tömmas för att inte gynna bakterietillväxt.
  • Toa nr 1 är också viktigt, men jag skriver sällan. Lägger märke till mängden och färgen och anpassar drickandet. Det går på rutin. Skulle det bli väldigt annorlunda blir det en notis.
  • Hälsotillstånd om något avviker. Snuva, allergi, huvudvärk, förstoppning, knäproblem… Mediciner om det blir aktuellt. Speciellt när jag haft Borrelia, Stafylokocker och Covid har det varit värdefullt att efteråt kunna gå tillbaka. Jag visste när fästingen plockades bort. Jag visste också var jag varit under inkubationstiden för covid.
  • Kosttillskott Jag är periodare med det mesta och måste skriva upp om jag ska komma ihåg. Ibland vet jag inte på kvällen vad jag tagit på morgonen.
  • Måltider Jag kostregistrerar sällan och skriver inte mer än stolpar jag själv förstår. ”Crocpot/nöt”, makrill, kycklinglever, broccoli, blomkål, ost, blåbär. Ost äter jag så sällan att det skrivs upp. Crocpot innehåller oftast samma rotsaker, blir det någon ny (jordärtskocka nyligen) så skriver jag det. Är det något jag vet är tveksamt och värt att hålla koll på kan jag byta till röd penna eller ringa in.
  • Utflykter minns jag oftast genom något foto i mobilen. Turer till butiker och annat skriver jag in med ett ord. IKEA är betydligt mer för ett stillasittande marsvin än lilla matbutiken på grannön.

Anteckningsböcker

Jag har alla böcker i A5 som är lätta att ta med om jag reser.

Anteckningsdagboken är sidor jag daterar för löpande funderingar, tankar, planer i någon slags dagboksformat. Med åldern har det blivit viktigt för minnet att kunna gå tillbaka och se hur jag tänkte och gjorde i olika situationer. Det är en befrielse för hjärnkontoret att tömma ner på papper. Det verkar frigöra minne för annat. Dessvärre missar jag att skriva långa perioder. Antingen när det är för mycket som händer att jag inte hinner eller när det är så lite att inspirationen tryter. Jag skriver aldrig ikapp retroaktivt, istället en notering: ”Idag inser jag att jag glömt skriva om…. som hände…(när, var, hur). Då vet jag efteråt att minnet för detaljer kan ha sviktat och att det jag skriver inte är lika säkert att lita på. Det har jag lärt mig av erfarenhet 😳

Föreläsningsanteckningar har ett eget block. Jag sammanfattar i dagboken och gör en notis i kalendern

Projektplanering i en tredje bok. Tankar och sammanfattningar i dagboken

Bilder i telefonen flyttar jag till en molnmapp med datum och rubrik

Den här bloggen är också en slags dokumentation. Ibland när jag läser gamla inlägg tar det en stund innan jag fattar att det faktiskt är jag som skrivit. Jag minns efter en stund och för mig bekräftar det hur viktigt det är för mig att skriva för att minnas. Förr var minnet betydligt skarpare.

Utvärdering

Långa perioder mäter och utvärderar jag ingenting mer än det som sker automatiskt med de mätenheter jag har. Jag går mycket på känsla numer. Men så händer något och då kan jag ändå backa tillbaka i det skrivna och göra utvärderingar. Det är en möjlighet jag saknat tidigare och därför försöker förebygga nu. Det verkar bli så att jag skriver mindre när allt går bra och sen vet jag inte efteråt vad jag gjorde när allt fungerade.

Min egenkomponerade loggbok med alla checklistor
Tack för att du läste, välkommen tillbaka

8 svar på ”Att mäta är att veta

  1. Hur upptäckte du att du hade borrelia? Hade du de vanliga symptomen, eller var det något annat?
    Tack för en fin blogg. 😊

  2. 😂😂😂 Har sedan 2003 antecknat min vikt varje dag, väger mig alltid direkt efter morgonkisset, det är liksom en morgonrutin. Så mkt jag lärt mig av just detta, hur min kropp reagerat på vad jag åt och drack dagen innan, träning osv, pendlar ca 3 kg innan jag med glukosmätare fick ytterligare svar, sista tre veckorna har jag bara pendlat ett kg 😉 så just detta med att anteckna tror jag är en viktig del i att förstå kostens och känslornas påverkan på kroppen man lär sig hur ens egen kropp fungerar, ett viktigt verktyg för att förstå, vad man sen antecknar är upp till var och en, hur mkt man orkar. För mig har det varit vikt, avvikelse i mat och dryck plus motion.

    • Vågen sköter sig själv hos mig. Den registrerar i en app. Vikten ingår i det jag mäter och inlägget handlar om det jag inte mäter 😀
      Jag är periodare. Inte allt hela tiden. Däremot blir jag glad efteråt ju mer noga jag varit.

  3. Tack för att du skriver om ditt liv, det är värdefullt för mig (och säkert många andra). 🤗
    Du nämner att du har gjort kalendern själv, hurdå? 🧐

Kommentarer är stängda.