Börja om från början…

? Börja om från början, börja om på nytt.

Varför ska man sörja, tiden som har flytt? ? ? ?

Hur många känner igen sig i första strofen? De allra flesta, gissar jag, som av någon anledning följer den här bloggen. Hemligheten ligger i den andra strofen. Att kunna bita ihop och gå vidare utan att deppa ihop.

När jag träffar bloggläsare personligen, får jag ofta frågan hur jag ständigt orkar resa mig? Svaret blir: Det finns inget alternativ.

Jag mår inte bättre av att ständigt gräma mig över alla misstag och att jag kunde gjort annorlunda. Bättre är att fokus alltid är att komma på rätt köl så fort det bara går.

Jag mår inte heller bättre av att fortsätta äta så att jag blir ännu sämre. Det säger sig självt och låter väldigt logiskt i mångas öron, min vi som tillhör beroendegruppen vet att det inte är så lätt. Så länge hjärnan är kidnappad fungerar inte vanlig logik.

Tre nätter hemifrån och mina goda vanor är bortblåsta. Jag fick inte i mig det jag behöver och då blir det direkt svajigt. Till en början inget egentligt fel, men fel proportioner. Ketogen kost med 80% energi från fett är inget som serveras varken i offentliga rummet eller i vanligt umgänge. Det kräver planering, kylväska och mod för att genomföra. Det är inte alltid jag orkar det.

Då får man börja om ….igen.

Var var vi? Vad gör man åt förstoppning och vätskefyllnad?

Salt, MSM, askorbinsyra….

Suck

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

7 svar på ”Börja om från början…

  1. Och kokosolja är problem att ha med sig i fickan pga smältpunkten så en mini kylbox kanske blir nått för dig att investera i ?

  2. Och som lök på laxen är det svårt att få SMÖR på restaurang då många likställer det med
    Lätta & Bregott överallt. Man måste ha en lite ryggsäck med proviant när man är ute på vift

  3. Jag vill tacka dig för att du visade på Martina Johanssons bok KETO. Jag är i början av 70 årsåldern och började med LCHF när jag var 58 år. Tyvärr spårade jag ur för ca 5 år sedan med viktökning som följd. Jag började med Keto i måndags och jag vill väl inte ropa hej redan, men det känns väldigt bra och kilona rasar. Martinas bok ger stor inspiration. Jag önskar också att det var lättare att få tag i Ketokost när man är på resa eller behöver färdiglagat snabbt.

  4. Precis: det är inget stigma att felsteg sker, och man reser sig igen o traskar vidare utan hänga upp sig på att man ramlade o nu har lite (extra) ont.
    Det som ibland blir träligt är att det sociala gör att man inte kommer till / är i det man vill vara. Men ändå väljer man att umgås / resa. Suck. Drömmer om certifierade keto-kiosker brevid pressbyrån.

Kommentarer är stängda.