Del 3 CGM möter Sockertrollet

Här kommer fortsättningen på mina erfarenheter med kontinuerlig blodsockermätning kallas för CGM Continuous Glucose Monitoring  eller Kontinuerlig subkutan glukosmätning på svenska. Om du inte varit med från starten så finns de första inläggen här:

Nytt verktyg – CGM del 1
Nytt verktyg – CGM del 2

Jag vet inte hur noga mina läsare läser, men i texten ovan står det att mätaren mäter glukos subkutant. För oss som inte är medicinskt utbildade betyder det under huden. Det är inte blodsocker i ett blodkärl (som venösa och kapillära tester gör) sensorn mäter utan glukosmängderna i underhudsfettet, bara så att ni hänger med alltså. Jag har självklart jämfört med blodsocker vid samma tidpunkter och det skiljer en del. Jag har efter faktatexter med referensvärden om hur mycket det skiljer men inte hittat något bra. Det pågår forskning, även i Sverige som inte är publicerad ännu. Fram tills dess får jag dra mina egna slutsatser.

Glukosvärden i underhudsfettet är lägre än i blodet konstaterade jag direkt för jag kände mig inte lika låg som den första kurvan jag fick visade. Varje gång jag byter sensor dansar kurvan hambo och det kändes inte särskilt pålitligt alls i början när jag var ovan vid hur det fungerar.

När man haft sensorn några timmar stabiliserar kurvan sig och man ser tydliga trender så fort man äter något och frestelsen att få kurvan att hoppa och bilda alptoppar har varit stor. Inte så bra när man försöker ta sig upp ur en ravin.(det finns ett blogginlägg om den ravinen under länken) Jag vill ju veta vad som händer när jag gör avsteg och framför allt hur länge det påverkar efteråt. Målet för mig är att äta med så rak blodsockerkurva som möjligt för att stressa kroppen så lite som möjligt och därmed läka ut mina inflammationer. Min tes är att det är så det fungerar och det är därför jag envisas med att testa.

Den här kurvan tvivlade jag på under dagen. Jag tyckte den var så jämn trots dagens måltider att jag dristade mig att testa efterrätt på MAX-grillen. Jag hade testat det jag brukar äta på MAX redan tidigare (jag äter en specialanpassad Wrapburger) utan större sensationer så den här gången drog jag till med hjortron i en Lyxshake. Haha ja jag är svag för just hjortron och det var så oerhört frestande att testa den där nyheten. Jag har ätit många gånger på MAX och det är ytterst ovanligt att jag faller så här, men det beror mest på att glass inte är någon favorit. Men vem kan stå emot hjortron? När jag läst innehållsförteckningen var jag väldigt tveksam. Ni som följer Ann Fernholm vet vad jag menar. Nåja, det fick gå. Det finns betydligt värre glassar än den här. Forskning och vetenskap går före välmående, eller hur var det nu?

Min inre dialog med sockertrollet har fått sig några törnar under den här testperioden så det gäller att vara vaksam. Det är både lätt att stå emot för att man ser vad som händer men samtidigt svårt när man är så himla nyfiken på vad som händer som jag är.

Det lär komma fler blogginlägg med diagram med både plus- och minusreflektioner framöver.

Idag avslutar jag med att tala om hur mycket det kostar att bära en Abbott Freestyle Libre. En sensor räcker under max 14 dagar. Jag hade lite strul i början innan jag lärde mig. En har jag slitit av med tröjan och en slutade fungera redan tidigt, men den fick jag utbytt av supporten. Jag vet inte varför det är 14 dagar om det har med hygien att göra eller om det är en bra affärsidé att den tar slut. De kostar just nu 649 kr styck och med 45-50 kr om dagen lär väl inga rökare eller snusare bli avskräckta. Jag slipper de lasterna så någon last måste jag väl få ha och det har verkligen blivit ett behov att ha den. När jag slet av en sensor med tröjan blev jag lite sur över att jag fick ett hack i min kurva. Det passar inte en datainsamlare som jag är. Jag tappade ett dygn innan den nya var stabil. Mitt i ett testprojekt så klart.

 

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka