Mäta eller väga – det är frågan!
Vi som gillar att ha kontroll över saker, dvs vi som har en rutig hjärna, vi som gillar allt som är mätbart vi kliver gärna på vågen varje dag. Hur många gånger vi helt i onödan blir deprimerade av detta skall vi väl bara konstatera och inte prata så mycket om.
Jag har alltid en bra förklaring och intalar mig själv att det alltid finns en förklaring så fort det är plus på vågen :-), när det blir minus däremot behövs inga förklaringar då dansar man fram på lätta steg den dagen.
När jag började på Viktväktarna i slutet av 70-talet blev vi uppmuntrade att mäta oss i stället. Vi fick ett särskilt schema där man tog flera mått vid olika datum (var 4:e vecka tror jag) och det var mycket roligare läsning än vågresultatet.
Eftersom jag är en hamster har jag kvar mina mått från målviktsveckan (min 27-årsdag dvs exakt 30 år sen) och det känns så klart ganska avlägset nu, men det är roligt att ha som en liten morot att jag ändå skulle kunna närma mig de måtten.
| 1982-05-20 | |
| Överarm | 28 |
| Byst | 96 |
| U byst | 80 |
| Midja | 80 |
| Mage | 95 |
| Höft | 98 |
| Lår | 56 |
| Vad | 32 |
| Ankel | 20 |
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Hi hi …men det FINNS ju bra förklaringar till +! 🙂
Det räcker ju att man precis druckit ett glas vatten eller en kopp kaffe så plussar det på, eller om man kanske inte varit på toa och ”rensat kanalerna” så är det likadant.
Jag är en sån där som väger mig varje dag men jag får poängtera att jag inte blir speciellt stressad av det – i alla fall inte nu när jag har så lite kvar till målvikten (ca 3-4 kg).
När jag vägde väldigt mycket så kunde jag inte väga mig för ofta för då tyckte jag det var hemskt.
Vikten varierar en hel del under dagen och jag har t ex märkt på mig att när jag går upp på morgonen, kissar och sedan väger mig så kan jag väga en viss vikt.
Så tar jag på kopplet på hunden och går en morgonrunda med honom och när jag kommer in igen så har det hänt att jag för skojs skull kollat igen och det slår aldrig fel att jag väger mellan 2-4 hg mindre!
Jag är väl medveten om dessa variationer så jag får inte panik 🙂
Det är nog mer än hjärnan som är rutig hos mig (nej, inte magen ännu…). Jag gillar siffror och jag försöker samla på allt jag kan komma över. Jag väger mig varje dag på två vågar (och så väljer jag lägsta resultatet, man får inte vara ”dum”). Anledningen till det var att när jag köpte en ny våg som kollar kroppsfett så insåg jag att vågarna visade ganska olika så jag fortsatte väga mig på båda. Till en början var den nya vågen nästan 700g över den gamla men nu skiljer det ofta bara 1-200g och det är nu den nya som väger lägre…
Anledningen till att jag väger mig varje dag är samma som någon var inne på. För att se variationen och inte bli ”störd” av att man på den ”officiella” mätdagen råkar vara på veckans topp. Nu ser jag hur otroligt mycket det kan svänga bara mellan några dagar.
/Tommy
Intressant och tänkvärt! (som vanligt!)
Hm, efter Jennys inlägg har jag bestämt att bara väga mig 1 g / månad!
Min hjärna är inte rutig vad kan den vara då? Fylld av olikfärgadeolikformade fläckar, lite oorganiserat sådär…..
Något som jag tror är riktigt illa och nog viktväktarna ligger bakom är det här konstanta ”måstet” att väga sig en gång i veckan är ett bra intervall, det har liksom blivit en ”sanning” att det skulle vara bra. Själv vill jag nog säga det är ett av de absolut sämsta intervall man kan välja. Ännu mer på en lågkolhydratskost där du ofta har lite extra vattenvikt skillnader.
Antingen får man väga sig mer eller mindre varje dag för att få en bra uppfattning, annars är betydligt mer sällan ett bättre alternativ, 1-2 gånger i månaden. Varje morgon fungerar bara om man just klarar av att se plus på vågen utan panik (eller det kan faktiskt vara ett bra sätt att lära sig ifrån vågpaniken att se hur mycket man faktiskt varierar helt normalt, men då måste man också klara att inte reagera med att göra ändringar efter vad vågen visar – kanske låta någon annan läsa resultaten varje morgon och notera och inte visa förrän efter 2 veckor…). Men en gång i veckan ser jag konstant hur oerhört många hamnar helt fel med med hjälp av felaktiga slutsatser.
Det är helt normalt att variera upp till ca 2 kg från dag till dag beroende på tarmfyllnad (nej man tömmer inte hela tarmen bara för man går på toa, så regelbundenhet behöver inte hjälpa så mycket där även om det är mindre risk för väldigt mycket extra i), hur mycket glykogenlagren för tillfället är fyllda och annan vätskevikt. Dessutom kommer en våg visa olika många gånger, dels av naturlig variation och dels om man tar fram och ställer undan den och den därmed kommer att stå lite olika varje gång.
Enkelt exempel:
Lena väger vid start 80 kg.
Efter en vecka väger hon 78 kg, hon blir jätteglad (det var dels mycket vätskevikt och dessutom veckans lägsta, men det har ju Lena ingen aning om)
Efter två veckor väger hon 78 kg och hon blir besviken (det fanns ingen inledande vätskevikt kvar och det var veckans mittenvärde och hon har egentligen förlorat 0.5 kg) och hon gör en massa förändringar för att ”få det att fungera igen”
Efter tre veckor visar vågen 77.5 och hon blir mer nöjd, uppenbarligen var förändringarna bra (fast nu tog hon veckans absolut lägsta med dessutom lätt vätskebrist och ovanligt tömd tarm efter något hon ätit som irriterat den extra, förändringarna var inte alls bra och snittet är uppe på 78.5 och alltså upp halvt kilo istället) så hon fortsätter att göra än mer av samma förändringar för de var ju bra, men hon vill ha mer fart!
Efter fyra veckor visar den igen 77.5 kg och hon surar lite men tänker ja ibland blir det platåer och hon åt ju lite saker hon inte skulle dagen innan, men det var ju skönt hon inte gick upp av det i alla fall (snittet för veckan är fortfarande 78.5 men då förändringarna var dåliga och hon ökar dem mer och mer åt det hållet är trenden generellt på väg upp och senaste dagarnas ätande har inte ännu visat sig på vågen). Hon tänker att ok, förändringana kanske inte var riktigt rätt så nu gör hon nya förändringar.
Efter fem veckor visar vågen 80 kilo och hon får panik! Uppenbarligen var de nya förändringarna jättefel! (vad hon inte vet är att i början av veckan visade sig de riktiga resultaten av dagarna i slutet av veckan innan och vågen stod på 81 kg, inte heller vet hon att de nya förändringarna var bra och att vågen börjat peka nedåt igen, och att hon har ett av de högre värdena för slutet av veckan den dagen då hon sovit lite illa under natten och bundit lite vätska samt har lite mer i tarmen än vanligt) Lena slänger igen om kosten till att vara som de första förändringarna, för de här nya var ju helt åt skogen fel!
Vad hon inte vet är att om hon hade fortsatt på samma linje hade vågen 2 dagar senare visat på 2 kg mindre, istället kommer den nu visa på en mer plus veckan efter och hon ger upp. Den här dieten funkar ju ändå inte!
Med en gång i veckan får man jättelätt både falska plus och falska minus på vågen beroende på vad man prickade in veckan innan. Kombinera det med att det tar ett antal dagar innan icke-vätske förändringar relaterat till vad man äter visar sig så kan det bli precis hur mycket felaktiga slutsatser som helst.
Bryr man sig inte alls om vad vågen visar utan bara bokför den för senare statistik, ja då spelar kanske intervallet inte så stor roll, då är det bara att ju oftare desto bättre. Bryr man sig om vad det står är en gång/vecka något av det absolut sämsta man kan välja. Detta är dock svårt att ta till sig för många pga att det blivit någon ”sanning” om att det är ett bra intervall, precis som att det ju mer desto bättre gäller för ”fruktågrönt” och andra liknande saker. En gång i veckan är alltså på samma gång för kort och för långt intervall.
Bra skrivet! Känner tyvärr igen mig…
Jag har fått ett nytt beroende…
Din blogg;-))
Den är SÅ mitt i prick, hela tiden!
Så skönt att inse att man inte är ”ensam”!
Dessutom Maragareta, så bor du i mitt skafferi OCH på min axel rätt ofta.
Har t.o.m. lagt tillbaka något som inte är LCHF när jag ”hört din röst”. Flummigt eller hur…
Du gör skillnad med dina kloka reflektioner och ord!
”Rutig hjärna” – ja det var ju också en beskrivning! 🙂 (jag också!)
Jag väger mig varje dag, väger/mäter/registrerar varje söndag. Skriver ner det i ett Excel-ark och gör en kurva av det. Tar det inte särskilt högtidligt, men det är klart det är trevligt med ett minus. Har tyckt mig märka att söndagar är den dag i veckan som vågen visar högst vikt; bara ett par hekto men ändå. Och vikten varierar inte från dag till dag; kan stå på exakt samma flera dagar i rad. Jag konstaterar, och funderar ibland, men gör sällan något åt det. Har jag avvikit, så vet jag om det, och det jag gör ska vara långsiktigt så att det får en chans att ha effekt.
Jag är som du, jag föredrar att veta. Jag använder både måttband och våg.
Tycker att det oftast ger logiska resultat, men ibland inte. Då får man fundera och läsa lite mer. Sen brukar även detta resultat bli logiskt. Så bygger man upp en kunskap om hur man fungerar.
Vill passa på att gratulera till din blogg. Den har vuxit till en av de mest intressanta. Du för ett resonemang som är relevant för mig (och tror jag) många andra.
För några år sedan ”lånade” dottern min våg inför en resa. Det blev aldrig så att hon lämnade tillbaka den…
Jag upptäckte då hur otroligt befriande livet är utan våg! 🙂 Speciellt med tanke på all ångest det till slut blev då jag pga sjukdom och medicinering stadigt gick upp i vikt trots alla försök att bromsa utvecklingen.
Försökte istället med måttband, men precis som Åse ovan tycker jag det är svårt att mäta sig på samma ställe…
Numera nöjer jag mig med ett läderskärp som mitt mätverktyg. Lyckan är stor när jag måste dra in ytterligare ett hål. 🙂
Annars tycker jag att hur kläderna känns och sitter talar ett ganska tydligt språk om man har gått upp eller ner i vikt… 🙂
Haha, man kanske skulle ta och dra streck med märkpenna så man vet var man varje gång ska mäta.
Ja, det är väldigt befriande med att inte gå upp på vågen varje dag. Men jag törs inte låta bli! När kläderna känns trånga då har det redan blivit för många kilon och dessa tar sådan tid att bli av med! Betydligt längre än att gå upp. Jag kan gå upp 2 kg inom en vecka. Och att gå ner dessa kilon tar minst en månad!
Om jag skulle märka en ”stadig” viktnedgång (av mina ca 50 kg +), skulle jag kanske ha en annan inställning till våg (om jag absolut vill väga mig så kan jag ju alltid tex besöka dottern som ”beslagtog” min våg).
Men så länge jag bara har gått ner några få kg, dvs vätskekilon, räcker det gott med mitt läderskärp. 🙂
För en rutig och mätbenägen hjärna kan det hjälpa att beräkna medelvikt över de senaste 7 dagarna och se hur trenden påverkas, man blir lite mindre fast vid det dagliga måttet (egen erfarenhet).
Så är det precis! Alltid en förklaring till plusset och jättebesviken, och man känner sig genast ännu mera tjock. Ett minus, lika glad som man blev besviken innan (även om det bara är något hekto). Och så mycket smalare man tycker sig vara. En utomstående skulle inte se någon skillnad på vare sig plusset eller minuset.
Men det är lätt att det går till överdrift. Det har tom hänt mig att jag kliver upp på vågen på kvällen för att kunna notera att vid morgondagens vägning så kommer det att bli si eller så.
Ändå törs jag inte sluta att väga mig! Ser jag att det blir plus flera dagar i rad så har jag en möjlighet att tidigt justera det som behöver justeras. Skulle jag låta bli att väga, tror jag att det för mig skulle barka iväg för långt innan jag skulle bli medveten om fakta. Det är så lätt att lura sig själv så för mig fungerar det bäst med vägning varje dag.
Att mäta sig är bra, men det är svårt att mäta på samma ställen varje gång, tycker jag.
Ett knep är ju annars att ha ett plagg som man tar på sig med jämna mellanrum och noterar om det känns större/mindre. Fungerar inte för mig dock.