Euforisk

Visst kan man bli euforisk när man plötsligt upptäcker att man helt naturligt gör sånt som bara inte gick för några år sen. Jag har under många år varit helt beroende av tofflor eller inneskor inomhus. Att gå barfota var otänkbart. Smärta under fotsulorna men också behovet av en liten klack var helt nödvändigt.

Förändringen har kommit smygande. Det började med att jag inspirerades till barfotaskor (tack Lena W ❤️) och sen insåg jag att det fungerade att gå helt barfota på gräs.

Nu ett par år senare upptäcker jag att jag inte ens äger ett par tofflor och att jag går barfota utan problem på tomten om det inte är risk för skador (rostaggar och vassa stenar). Jag trivs bäst barfota och störs inte av någon som helst ömhet under fötterna och har inte heller behov av klack.

Det är otroligt stor skillnad

Jag skrev ett blogginlägg om mina fötter för snart fyra år sen när barfotaskorna var nya och när jag läser det inlägget nu inser jag ännu mer hur stor skillnad det är. Smärtan i hälen som var så påtaglig länge är helt borta och jag hade glömt bort den.

Fötterna lever sitt eget liv heter det gamla inlägget

4 svar på ”Euforisk

  1. Vilken glädje för dig! Vilken bra påminnelse för mig. Jag har har ju ett par sådana fotskor, de med plats för tårna. De har legat länge i gympakläderkorgen, men nu ikväll tog jag på mig dem. Pillrigt att få dit alla tårna, men de känns bra. Illröda, sköna… För några år sedan – kanske tre – använde jag dem på gymmet jag tränade på. Folk såg dem, konstaterade att de såg lite udda ut, men var själva beredda att prova. Sen bytte jag gym, slöt att gå dit av olika skäl (vill inte gymma ihop med mina elever, bisköldkörtel och betablockerare som tog ner kraften, lättja) och glömde skorna. Under tiden har min artros jobbat vidare, i stortårna och nacken.
    Igår sa min älskade man att min artrosknöl på vänsterfoten var mindre än förut. Funderade på varför – gissade att det kan bero på att jag nästan helt slutat med de blå, gjutna sulorna och gått över till andra som låter tårna jobba, men idag, efter lång promenad, är knölen lika stor som vanligt. Alltså fortsätter jag med de nya sulorna och tar på mig mina röda tåskor när jag rör mig inne. Inspirerande Margareta – nu får vi se vad som händer. Bra saker tror jag. Hoppas dina fötter också fortsätter att må bra!

  2. Hej Margareta, det var roligt att läsa. Måste fråga hur det går med din lipoedema resa? Jag skall träffa en specialist om två veckor, och har fått order om alla tester som skall tas, och alla intressanta kopplingar som sakll undersökas. Under tiden, och det är helt otroligt, så krymper jag. Orsaken till att det tar tid finns en intressant förklaring i den här artikeln, som förklarar de olika sortens fettceller vi har i kroppen. https://www.lipedema.net/normal-vs-lipedema-fat.html
    Extended fasting enligt Jason Fung gav mig en av de viktigaste pusselbitRna.

    • Hej
      Alla mina mått minskar och smärtan är borta. Jag följde Jason Fung under en längre period för 2 år sen men det fungerade inte. För mig har strikt antiinflammatorisk kost varit lösningen dvs jag avstår det kroppen reagerar mot.

Kommentarer inaktiverade.