Vårkänslor

Det är skönt att våren äntligen orkar hit.

Jag blir gladare och livet känns lättare bara av att ljuset kommer tillbaka, men visst behöver vi värme också.

Jag promenerade i centrala Stockholm i lördags morse och insåg hur sällan jag är där trots att vi bor hyfsat nära om man jämför med många andra. När vi passerade terrorplatserna insåg jag att jag bara varit där en enda gång tidigare sen det hände.

Hemma där vi bor blommar krokus men ingen övrig grönska i sikte.

Jag lever i nån slags lyckorus av att min viktkurva fortfarande ser ut som en utförsbacke och funderar dagligen på hur länge det ska fortsätta eller om jag en dag vaknar och inser att nu är allt som vanligt igen.

Om intresse finns kan jag skriva mer om hur det går och vad som händer. Själv blir jag lite hemmablind och tänker inte så mycket på att någon kan vara intresserad, men nu är det -12,5 kg sen oktober 2017 och jag har passerat halvvägs mot det mål på -25 jag länge drömt om. Det känns som att jag har bättre koll än på länge.

15 reaktion på “Vårkänslor

  1. Stort grattis till din viktnedgång! Fantastiskt på ett halvår
    Lycka till även i fortsättnkngen

  2. Äntligen du skriver något! Jag har också väntat på dina inlägg! Fortsätt och stort grattis till viktnedgången!

  3. Jättegrattis till viktnedgången, det måste kännas underbart!
    Jag skulle också vilja göra ImuPro-testet men vet inte vart jag ska vända mig för att ta blodprovet. Det är väl inget man gör själv om man inte är sjukvårdsutbildad antar jag?
    Hur gick du tillväga?

  4. Välkommen tillbaka! Din livsresa o analys är alltid intressant o lärorik för oss andra i liknande situationer. Extra roligt när det nu går åt det håll du vill.
    Jag vill också veta mer om det födoämnestest du gjorde: verkar vara ett bra sätt att slippa omständlig testning o loggning av olika livsmedel o reaktioner. Så kostnaden för testet tror jag att jag prioriterar. Får se hur jag gör!

Kommentera