Sömnkvalitet

Det finns mycket att skriva om sömn och ju mer jag inser att det är viktigt inte bara att jag sover utan också hur jag sover. Hur bra kvalitet på sömnen jag får. Så länge jag sov utan min CPAP var jag bara glad att jag sov och den kvalitet jag noterade handlade mest om hur många gånger jag vaknade under natten. Nu har jag snart sovit med andningshjälp under ett helt år och det har resulterat i för mig nya reflektioner om hur jag själv kan bidra till att min sömnkvalitet ökar.

För ett par veckor sen var jag på en föreläsning om PTSD (posttraumatic stress disorder) och fick lära mig hur även små trauman kan sätta spår under lång tid. När jag hör sånt som är nytt för mig, sätter hjärnan automatiskt igång en process och det blir som att en torktumlare sätter fart och snurrar runt all information i huvudet. Jag ser det som ett lotterihjul som snurrar och spottar ut kulor med information på. När en sådan process startar kan det komma fram minnen som jag inte tänkt på under så lång tid att de kan sägas ha funnits i glömskans hav. Det är olika om jag uppskattar minnena eller inte. Den här gången kom det upp en händelse från påsken 1979 som förmodligen spelat större roll under mitt liv än jag anat.

Jag befann mig sent en kväll på ett hotellrum i Jerusalem, sittande på toaletten med ett fönster öppet precis bredvid mig. Plötsligt small det och jag fick av tryckvågen fönsterkarmen i huvudet. En effektfull förstärkning av bomben, som inte skadade mig eller någon annan, men som fick mig att förstå allvaret. Som vid alla attentat blev det kaos. Alla hotellgäster rusade ut ur sina rum (jag i nattlinne) och vi försökte få tag i information om vad som hänt. Det var en närliggande restaurang som blev helt utblåst, det var efter stängning och ingen kom till skada, men vi i vår svenska grupp var chockade och förmodligen jag allra mest eftersom min panik stärktes av smällen i huvudet. Långt in på natten pratade vi med varandra och jag minns att jag av en läkare i sällskapet fick valium för att kunna sova. Varför kom den här händelsen upp ur avgrunden just nu? Ja det vet jag inte, men jag fick en påminnelse om hur mycket jag påverkades då och som förmodligen påverkar mig ännu.

Jag är noga med vad jag sover i för nattlinne. Jag klarar inte att sova naken. Jag måste alltid vara beredd på att rusa ut. Den känslan fanns till en början bara när jag sov borta. Sen jag två gånger (olika hus) vaknat av brand gäller det även hemma. Alltid redo. Av samma skäl är jag noga med att kontrollera utrymningsvägar.

Sen Stephanie pratat om nödvändigheten av bra sömn har jag tagit det ett steg till. Jag måste ha rätt sorts nattkläder i relation till sovrumstemperaturen. Är det varmt ett mycket tunt nattlinne och är det svalare som hemma något långärmat så jag inte störs av att armarna kommer ut ur täcket. Temperaturen är viktig. Hellre svalt än för varmt. Mörkret är viktigt för stillheten och eftersom minsta lilla kan störa sover jag oftast med ögonbindel. Mina svarta trosor har bytts till en svart, mjuk och skön ögonbindel. Det är en slags känsla av att det blir tryggt och ombonat att krypa in i det totala mörkret.

Kommentera