Jag mår illa av allt fett

Den kommentaren läser jag ofta i olika internetsammanhang och jag hör det också när jag träffar folk som säger sig ha testat LCHF men de mår illa av allt fett och kan inte fortsätta därför. De har istället fixat i ordning en egen sorts LCHF som inte är så fet, då fungerar det bättre. Om det fungerar så säger jag ”Fine, man gör som man vill”, men kalla inte kost med en fettprocent under 75E% för LCHF – då är det möjligen kolhydratreducerad kost. De principerna fastställdes tidigt och det finns dokumenterat i LCHF-magasinet redan årgång 1 som gavs ut 2010.

Tja vad ska man säga? Även jag gör så ibland dvs fettet står mig upp i halsen och då minskar jag ner det för att sen efter tag upptäcka att det inte längre fungerar dvs jag blir trög i magen och börjar öka i vikt.

Sen jag började följa Stephanie Person har jag fått en bra tumregel att följa och det är minst 200 g fett per dag ända tills jag med 100 % säkerhet är ketoanpassad så det är fortfarande 200 g som gäller för mig. Det är vad jag arbetar på just nu och jag försöker komma på allehanda knep för att få det att fungera både hemma och när jag är borta. Även om jag producerar ketoner mest hela tiden, är jag inte enbart fettdriven, jag är en hybrid som växlar mellan glukos och fett och då får jag tyvärr ha kvar min fettreserv.

Idag hade jag en dålig dag. Jag var ledig från jobbet på skolan och hade en massa projekt jag skulle ta itu med men kände mig helt utslagen utan att förstår varför. Jag kollade allt som går att kolla men glömde en fundamental sak och det var att morgontidningen uteblivit. Det kom en kvällstidning istället och då blev jag ”frisk” inom en halvtimme. Så känslig är jag. För er som inte hänger med i tidningsutgivningens vokabulär så finns första inlägget här.

När jag är så där dålig dvs illamående, trött och som jag fått en klubba i huvudet då vill jag absolut inte ha fett. Att då få i sig 200 g är en arbetsprestation jag inte klarar av och konsekvensen av det blir en ond cirkel som är svår att häva. Därför gäller det att hitta fler mer tilltalande sätt än bara smör direkt ur paketet.

Steg 1 är att alltid välja den fetaste varianten av protein dvs inte magra köttbitar, magra bitar från kyckling och vit mager fisk.

Steg 2 är att variera fettintaget så att det blir både kokosolja, smör och olivolja. Nu har jag även tänkt införliva talg och ister och ankfett om jag hittar. Bregott använder jag när inget annat finns.

Steg 3 är att börja redan på morgonen och sen metodiskt använda mig av alla knep så att jag helst innan 18:00 kan känna yes jag fixade det idag också.

En hjälp är att dricka mycket vatten och då fungerar ljummet bättre än kallt. Jag dricker kokt vatten med citron och kokosolja på morgonen och sen olika örtteer med smör från en termos, samma princip som fettkaffe men med te. Du som inte läst min ”Fettkaffeskola” kan göra det här.  Det är ett av de inlägg jag skrivit som haft flest läsare, för många som googlar verkar hamna där. Jag ser det också ofta länkat på andras bloggar.

Tja varför ska jag då tvinga i mig så mycket fett om det är så svårt?
Jo för att annars är det svårt att hålla ketonerna uppe utan att fasta och det är liksom det som är själva poängen med att äta en ketogen kost.

6 reaktion på “Jag mår illa av allt fett

  1. Läser Kostdoktorn idag och blir förvirrad. Vi som är överviktiga skall inte äta fett i större mängd?
    Vad anser du om detta?

    • Jag förstår inte den artikeln där fett jämnställs med ost.
      Generellt testar jag själv vad som fungerar, vad andra säger och gör behöver inte fungera för mig. Varje gång jag testat att dra ner på fettet (dit räknar jag inte ost) får jag inte önskvärd effekt. Varje gång jag ökar och lyckas hålla fast lyckas jag. Mitt problem är att vara konsekvent. Igår tex var jag borta hela dagen/kvällen och då krävs planering.

      • Tack för ditt svar, jag lyckas också bäst om jag håller fast vid fettet. Jag tål viss ost, typ camembert. Har tidigare testat fasta och aldrig känt mig hemma här. Om jag svälter blir det överätning efter det och med fettinlagring som följd.

        • Jag reagerar lika på fasta, därtill får jag under fastan högre blodsocker eftersom glukoneogenesen slår till och det leder till högre insulin. De ”lyckade” fasteförsök jag gjort har inte lett till bestående viktminskning. De ”misslyckade” jag gjort har lett till överätning och viktökning.

  2. Förstår inte heller artikeln av Jason Fung trots att den är utförlig.
    Jag har tagit del av det som bland andra Stephanie Person och Martina Johansson framför och får det inte att gå ihop med artikeln hos Kostdoktorn.
    För medelålders, överviktiga kvinnor som har svårt att gå ner i vikt är väl strikt ketogen kost med riktigt mycket fett det enda som gäller?
    Förvirrande, minst sagt – eller också har jag missat något väsentligt i det Jason Fung skriver.

Kommentarer inaktiverade.