Välkommen höst!

Det är något vemodigt men också avstressande med hösten.

Tänk så många år jag varit deprimerad under våren för att med ljuset och värmen kommer behovet att klä sig tunnare och då har jag känt mig stor och otymplig. Det har samtidigt funnits en inre stress och längtan att få bort några kilon, ibland inför något större jubileum där man velat klä sig fin och inte se ut som en elefant utklädd till fjäril.

Hösten har normalt inte sådana krav. Man får gömma sig i bylsiga kläder och känna att det är långt kvar till nästa sommar.

Var dag har nog av sin plåga

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka